Det nya Slussen stöts och blöts och diskuteras högt och lågt. Sedan förra måndagen ställs det ut med hjälp av modeller, bilder och film för att visa exploaterings- trafik och stadsbyggnadskontorens bearbetning av Foster + Partners vinnande förslag. Och närmre en ny Slussen än så här har man nog aldrig varit tidigare.

Bland annat har bussterminalen gjorts om till en våning istället för två, de svängda gångbroarna över Riddarfjärden har gjorts till två raka för att skapa stråk från de båda marknivåerna på södermalmsidan och ett publikt utrymme har skapats under bilbron mellan Skeppsbron och Katarinavägen. Förslaget är funktionsinriktat där rörelsestråken gjorts lättöverskådliga och de små förslag till identitetsskapande design som Foster + Partners gjort är tillsynes borta. Beslutet att ta bort de rundade gångbroarna (visserligen för att öka rörligheten till både övre och nedre marknivå på Södermalm från Gamla Stan sett) har gjort förslaget lite mer anonymt, lite mer tråkigt.

Något nytt som har kommit till är däremot platsbildningen under bilbron från Skeppsbron till Katarinavägen. I modellen syns där en inglasad bar med möjlighet för bland annat cyklister att ta sig en paus. Närmare frågor kring denna cykelbar kan inte stadens representanter på plats svara på. Men det är en mycket oväntad idé att komma in i den här delen av processen och vi undrar var inspirationen kommer ifrån? En snabb googling gav inget vidare resultat, någon läsare som har en aning?

Ovan på Södermalmssidan har de publika platserna givits mer plats och är tydligare definierade än i dagsläget. Rysstorget framför Stadsmuseet och marken närmast Katarinahissens botten är två exempel. Vad man också slås av är att de nya byggnader som planeras mot vattnet ner mot själva slussen verkar dölja stora delar av utsikten från dagens Södermalmstorg. I förslaget är inte själva husen ritade än utan är endast markerade vart de kommer att stå. Hur dessa utförs kommer vara av stor betydelse för hur Slussen kommer uppfattas i framtiden. Kommer dessa bli dussinarkitektur eller kommer uppdraget ges den omtänksamhet som krävs? För platsen (och Stockholm) behöver kvalitativ arkitektur, något exeptionellt som också klarar av att samspela med den i övrigt historiskt viktiga miljön. I förslagets nuvarande form uppfattas dessa byggnader även som stora då de sträcker sig över hela kvarter. Att istället öppna upp stråk mot vattnet för ökad sikt och rörlighet hade ökat kvaliteten på rummet och gjort det mindre stumt.

Efter att planförslaget släpptes följdes det av en intensiv debatt kring vilka verksamheter som ska finnas på platsen, där kulturen hamnade i omedelbart centrum. Det råder en politisk oenighet kring hur det kulturella utbudet ska se ut på Slussen och i Stockholm lär detta bli en valfråga. Kultur används idag som en säljande produkt där den ena politikern vet vad stockholmarna vill ha bättre än den andre. Frågan om det blir nytt stadsbibliotek, scenkonstens hus eller i form av landmärkesarkitektur är dock något vi kommer få avvakta ett svar på. Processen lär bli lång.

Idag började plansamrådet för det nya Slussen med Fosters+Partner och Berg Arkitektkontors förslag. Kl 12 på dagen lades planerna upp på Stockholms stad men går också att beskåda utställda på Peter Myndes backe 3 vid Slussen.

UDPF har den senaste månaden haft fullt upp i olika projekt men kommer återkomma till Slussen inom kort!

I november så lanserade Fortum sin kampanj Lys upp Stockholm. Tillsammans med Stockholm stad så arrangeras detta projekt där man kan gå in och rösta på vilken plats i staden man vill ska få en bättre belysning. Man kan även föreslå platser på en karta. De sex platser som får högst röster i tävlingen kommer sedan med hjälp av ny teknik att få en ny typ av energieffektiv belysning. Fortum har blivit nominerade för detta initiativ i pr-tävlingen European Excellens Awards.

Omröstningen håller på fram tills den 15 januari 2010. Gå in och rösta du med!

Urbaniseringen fortsätter i stadig takt överallt i Sveriges städer. Med ett ökande befolkningstryck så måste det byggas fler bostäder för att möta de nya behoven. Det innebär att den mark som finns tillgänglig i staden blir ytterst attraktiv. För flera av storstäderna så finns det knappt mark att tillgå, utan förtätning av bebyggelsen blir istället nödvändig. I en artikel i senaste upplagan av tidskriften Koloniträdgården uppmärksammades detta, vilket kopplades samman med konkurrensen om plats när det gäller koloni- och odlingslotter. Rekreationsområden i form av parker och koloniträdgårdar ökar de boendes välmående i den förtätade staden, vilket uppmärksammas av såväl arkitekter och samhällsplanerare. Av flera skäl är det gynnsamt med gröna områden i staden ur en hållbarhetssynpunkt. Många människor vill ha tillgång till sådana ytor när de är lediga, och både närhet och tillgänglighet kan bidra till att man inte tar bilen vid sådana avseenden. Inte minst visar intresset för både närodlade och närproducerade produkter, den ökade miljömedvetenheten hos gemene man.

Miljöminister Andreas Carlgren anser också att det är viktigt att främja utvecklingen av odlingsbara platser i staden. I ett svar på en skriftlig fråga angående kolonilottens framtid säger han: “Tillgången till mark som inte är bebyggd är en förutsättning för ett aktivt friluftsliv och för anläggande av odlings- eller kolonilotter. Staten och landets kommuner har ett gemensamt ansvar för att dessa intressen tillgodoses”. Vidare uttrycker han: “Jag anser att det är viktigt att planera för och utveckla den tätortsnära naturen och därigenom också öka förutsättningarna för fritidsodling. Många människor bor i områden med flerbostadshus med begränsad tillgång till odlingsbara ytor. Det är många som har en tradition och knytning till trädgårdsodling och för många människor förstärker arbetet på en kolonilott livskvaliteten. Dessa förhållanden bör uppmärksammas och beaktas vid planering av ny bebyggelse och, inte minst, vid ombyggnad av befintliga områden. Tillskapandet av kolonilotter för odling av frukt och grönsaker kan gå hand i hand med den omvandling som många äldre bostadsområden nu står inför”.

Användningen av mark- och vatten planeras av kommuner och i de kommunala översiktsplanerna finns det möjlighet att framhäva vikten av koloniträdgårdar i staden. Ett sådant ansvar vilar såklart på politiker men också de tjänstemän som arbetar med planeringen i en stad. Det handlar hela tiden om att balansera olika intressen och önskemål vid sådant beslutsfattande. En sak är dock säker: och det är att det finns både anhängare och de som motsätter sig kolonilottens roll i staden. Inte desto mindre kontroversiellt blir det när odlingsbara plaster är belägna i den alltmer attraktiva innerstaden.

Under dagens möte passade vi på att fira lite tidig jul och lucia genom att baka ett UDPF hus!

Vi vill i förväg önska er alla en god jul och ett gott nytt år.

Konserthuset tittar på hur de kan utveckla sin verksamhet och i samband med detta bygga ut och renovera sina lokaler. Inför detta bjöds arkitektkontoren AIX, Tengbom, Tham & Videgård Hansson och White in för att ta fram var sitt förslag som presenterades på en presskonferens fredagen den 11 december.

Behoven består i att Konserthuset har en önskan om att kunna erbjuda en restaurang till besökarna och därmed mer av en helhetsupplevelse vid besöken. Dessutom vill man också utöka med en black box för en mer experimentell scen som även skulle kunna fungera som klubbscen.

AIX presenterar en lösning med gångar i glas mellan Ivar Tengboms nästan 85-åriga konserthus och första Hötorgsskrapan. De nya lokalerna ska inrymmas i skrapan. Förlaget harmonierar fint med Hötorgets bebyggelse och erbjuder också en lösning för en t-baneuppgång. Visserligen framstår denna på pressbilderna lika intressant som en standardgalleria men att öppna upp konserthuset på detta sätt får oss att tänka på kulturhusets publika miljöer och kommer nog ge konserthuset nya möjligheter att nå ut till människor och publik.

Tham & Videgård Hansson har valt att lägga utbyggnaden på konserthusets tak och presenterar en luftig glasbyggnad. Förslaget ger ett organiskt intryck, är det kanske en fjäril? Onekligen blir det en möjlighet till unika lokaler med spännande konsert- och restaurangupplevelser och tar vara på både gammalt och nytt, lik det man kan se hända i Berlin just nu. Troligen kommer förslaget aldrig bli möjligt att genomföra med tanke på diskussionen om Stockholms stadsbild och siluett . Tråkigt tycker vi.

Tengbom Arkitekter, kontoret som härstammar från konserthusets upphovsman Ivar Tengbom, har precis som AIX också jobbat med broar mellan konserthuset och första Hötorgsskrapan. De har även en en utbyggnad från Hötorgsskrapan som inte är särkilt spektakulär men öppnar sig mot Hötorget och harmoniserar med platsen. Gränserna mellan ute och inne blir inte lika påtagliga som hos det befintliga konserthuset.

White Arkitekter har placerat utbyggnaden på Oxtorgsgatan mellan konserthuset och Hötorgsskrapan. En röd, kubisk glasbyggnad ställer sig klumpigt vid Hötorget till publikens förfogande. Förslaget upplevs som stumt och begränsande, möjligen också som hindrande av det publika flödet på Hötorget och Sergelgatan.

Förslagen ger en del intressanta idéer om hur Konserthusets framtid kan komma att te sig men bidrar också till Stockholms innerstads utveckling. Idag är konserthusets trappa en väl fungerande och populär mötesplats, särskilt soliga vårdagar. Inget av kontoren har valt att bygga vidare på den typen av publik idé, märkligt och lite tråkigt tycker vi.

Svenska Dagbladet skriver om utbyggnaden här.

Norra Djurgårdsstaden kallas den nya stadsdel som Stockholms stad håller på att utveckla i Värtan, Frihamnen och Hjorthagen. Delvis är projektet en del i Stockholms utnämning som miljöhuvudstad 2010, vilket vi skrivit om här. Dagens Nyheter har också skrivit om den nya stadsdelen där den omnämns som smartast i världen. Ytterligare en del i projektet är planen att göra om det gamla gasverket i Hjorthagen till ett område innehållande bostäder, kontor och kulturella aktiviteter.

Hela Hjorthagen, ett område med delvis mycket intressant sekelskiftesarkitektur och delvis en intakt 50-talsmiljö, har klassats som ett område med högt kulturhistoriskt värde av Stadsmuséet. I området finns också fyra gasklockor varpå nr 1 och 2, ritade av den namnkunnige stockholmsarkitekten Ferdinand Boberg vid sekelskiftet, är blåklassade. Det är i ett utav dessa man har diskuterat att placera ett scenhus alternativt Kungliga Operans nya scen. Gasklocka nr 3 beskrivs av Stadsmuseet som en maskin snarare än en byggnad och innefattas därför inte direkt av klassifieringen. Gasklocka nr 4 bedöms vara i ett sådant skick att det skulle vara en omöjlighet att sanera, renovera och återställa den i ett kulturhistoriskt värdefullt skick och planeras därför att rivas. Det är alltså under dessa förutsättningar som det nya Hjorthagen ska byggas och vara del av Norra Djurgårdsstaden.

Inför detta har Stockholm stad anlitat Oscar Properties, ett företag specialiserat på att bygga om gamla fastigheter. De har i sin tur valt att anlita arkitektkontoret Hertzog & de Meurion, bl.a. Fågelboet i Beijing, för ett förslag på höghus där gasklocka nr 4 står idag. Förslaget är ett 170 meter högt torn om 47 våningar (jmf. Turning Torso’s 190 meter och 54 våningar samt Kaknästornets 155 meter) med blandade funktioner (bostäder, kontor, förskola och butiker). Arkitekternas och stadens intention med byggnaden är att genom sin gestaltning återknyta till den gasklocka den ersätter. Enligt Stockholms stad sker det genom att byggnaden, precis som sin föregångare, kommer vara ett landmärke och stark identitetsskapare till platsen. Vissa estetiska uttryck återkommer också i den nya byggnaden.

Om byggnaden uppförs enligt förslaget kommer den vara högst i Stockholm. Frågan är bara om det är något som kommer bli verklighet? Stockholms skyline är en ständigt stor diskussion och är ett riksintresse många starka röster värnar om. Dessutom kommer marken behöva saneras från miljögifter för stora summor, vilket i slutändan såklart påverkar lägenhetspriserna som kan gissas bli höga så det räcker ändå. En arkitektoniskt kvalitativ byggnad skulle tillföra Stockholm mycket som inte kan skryta med att ligga långt framme på den fronten för tillfället, speciellt efter den misslyckade tävlingen om Stadsbiblioteket. Men historien har visat att kompromisser ofta blivit nödvändiga vilket starkt inkräktat på gestaltningens kvalité. Därför har staden i detta sammanhang uttryckt att det inte blir ett projekt om det inte får utföras enligt grundförslaget. Hur historien om Hjorthagens glasverk och Stockholms skyline slutar får framtiden visa.

Tidsplanen:

Start-PM  November 2009

Plansamråd  Mars 2010

Utställning   Augusti 2010

Godkännande/antagande November/december 2010

Den sedan länge förfallna restaurang Lindgården på Djurgården ska nu rivas för att göra plats för ett nytt hotell. Byggnaden som idag ligger intill Liljenvalch konsthall och caféet Blå porten på Djurgården byggdes som en sommarrestaurang till Stockholmsutställningen 1930. Fram till 1990-talet var restaurangen i bruk på somrarna men efter ett ägarbyte har den fått stå och förfalla under många år trots skyddsföreskrifter och krav på upprustning.

Tanken är att den nya planerade byggnaden, ritad av Sandell Sandberg arkitektbyrå, ska vara vinkelformad med en öppen cirkulär gård mot Blå porten. För att skapa kontakt och öppna upp mellan gården och Djurgårdsvägen ska denna del av byggnaden bäras upp av pelare. Hotellet planeras bli fyra våningar högt där den fjärde våningen är indragen och är tänkt att rymma ca 40 rum. Kritik har framförst fram av bland annat Skönhetsrådet  angående den nya byggnadens storlek som ger den en dominerande roll i kvarteret. De anser också att den planerade glasfasaden med harlequinmönster inte stämmer överens med den övriga klassiska djurgårdsarkitekturen.

Redan 1992 lämnade den dåvarande ägaren in den första ansökan om att riva byggnaden för att istället bygga hotell på platsen. Nu verkar så bli fallet eftersom en upprustning av byggnden anses orimlig och allt för dyr. Trist på en så fin byggnad med kulturhistoriska värden och förhoppningsvis har staden lärt sig en läxa gällande hur vårt kulturarv bara kan få stå och förfalla. Samtidigt har vi i detta fall inget annat val än att se vidare och ta tillvara på chansen att skapa något nytt som ändå bygger vidare på något platsens historia.

Läs mer om planerna här

Staden förtätas, exploateras och varje plätt i den eftertraktade innerstaden ska bebyggas. Grönområden och glömda mellanrum bes stiga åt sidan för gallerior, bostäder och kontor. Mitt i detta ska Årstafältet bli Stockholms eget Central Park till årstabornas stora förtret.

På Manhattan, denna mytomspunna, urbaniserade plats i New York, tog några medborgare initiativ till att skapa ett grönområde av en gammal, förlegad och numera oanvändbar del av staden och i och med det blev New York High Line istället New York High Line Park.

UDPF vill gärna uppmärksamma er om att stadsvandringarna inte behöver ta slut bara för vintern är på ingång. Stadsmuseet anordnar under november-december visningar i de sex museimiljöer de har tillgång till utanför museets dörrar. Fyra av visningarna görs i såkallade museilägenheter som tillsammans ger en bra bild av hur Folkhemmet växte fram.

Stukatörens våning: Börja med att besöka borgarklassen i Stukatörensvåning från 1880-talet inrymd i en fastighet med höga kulturhistoriska värden. I ornamentbildhuggaren Axel Notinis våning på David Bagares gata 10 är stuckaturen återställd i ursprungligt skick och våningen inredd som ett typiskt borgerligt hem från slutet av 1800 talet.

Blockmakarens hus: Blockmakare Gustav Andersson bodde och bedrev sin verksamhet på övervåningen i denna timrade stuga på Södermalm under 1920-talet. Lägenheten på botten hyrdes av en änka med fem barn. Huset är återställt till 1920 tal och kan visa hur livet i Stockholm kunde se ut för ‘enkelt’ folk i början av 1900-talet. (Endast en visning kvar under hösten, som går den 6 dec kl 12.00).

Barnrikehuset: Besök barnrikehusen på Stickelbärsvägen från 1930-talet som inledde en ny period i det svenska bostadsbyggandet. Det var första gången det gjordes “en statlig insatts för att ge “mindre bemedlade barnrika familjer” bra och moderna bostäder” som Stadsmuseet skriver. För att få bo i två rum och kök krävdes minst fyra barn men för de familjer som flyttade hit ansåg det lyxigt då lägenheterna hade både modernt kök, tvättstuga och badrum.

Miljonprogrammet i Tensta: Den 2 november 1966 påbörjades miljonprograms byggandet i Tensta. Riksdagen hade några år tidigare beslutat att de skull göra en satsning för att råda bot på bostadsbristen och bygga en miljon nya bostäder på en 10 års period. Genom att standardisera byggnadsdelar och industrialisera byggandet kunde kostnaderna hållas nere och Stockholm kunde snabbt växa. Som “Venedigs broar över vattnet” beskrevs trafiksepareringens gångbroar över bilvägarna. De första familjerna kunde flytta in i januari 1969 då det fortfarande mest liknande en byggarbetsplats. Detta år flyttade även familjen Artursson dit från Jönköping och det är deras hem Stadsmuseet nu återskapat och som går att besöka under hösten.

För mer information om museilägenheterna klicka här.