I den norska huvudstaden lade Sosialistisk Venstreparti tillsammans med Arbeidarpartiet fram ett politiskt förslag i början av 2009. Det gällde att göra om Botsen – Oslo fengsel, som ligger i stadsdelen Gamle byn till ett kulturhus. Bakgrunden till detta beror delvis på att kommunikation förekommer mellan interner och personer på andra sidan muren. De högljudda ropen sker kvälls- och nattetid och stör de som är boendes stadsdelen. Eftersom fängelset ligger mitt i staden finns ingen möjlighet att ha en så kallad säkerhetszon på mellan 50-100 meter, vilket annars är ett vanligt avstånd fram till fängelsemuren. Platsbrist för kulturändamål i Oslo är en annan orsak till varför man önskar att förlägga fängelset utanför staden. Då skulle den gamla fängelsebyggnaden kunna axla efterfrågan av ett nytt kulturhus. I Bergen finns ett liknande initiativ, där ett lokalt nätverk önskar att göra om ett nedlagt kvinnofängelse till ett nytt kulturhus. Tanken här är däremot att det ska vara en ideell verksamhet för konst och musik och det ska vara gratis att använda sig av lokalerna. Inspirationen kommer från det omtalade projektet Hausmania i Oslo.I slutet av 1990-talet tog konstnärer sig för de gamla lokalerna i samråd med Statsbygg - en myndighet motsvarande Boverket. Några år senare köpte Oslo kommune kvarteret för att kunna upprätthålla och stötta verksamheterna i området.
Att ha kvar ett fängelse i de centrala stadsdelarna i de norska storstäderna verkar inte vara populärt, eftersom det blir som en avskild liten enklav gentemot bostadshusen och affärerna runt omkring. Nyligen fick Oslo fengsel 40 miljoner kronor för vidare utveckling av verksamheten, en fördelning som inte talar för någon förflyttning av fängelset. Det behöver dock inte vara en motsättning att ha fängelseanstalter stationerade i en stad, något kriminalvårdschefen för anstalten Saltvik i Härnösand kommenterat i Allehanda.se. Många mindre orter i Sverige har sedan 1990-talet kantats av nedläggningar av både industrier och statlig verksamhet. Genom att förlägga nya fängelser eller flytta existerande anstalter till föreslagna städer som Östersund och Haparanda, skapas nya arbetstillfällen. Självklart råder flera målkonflikter om vilka som är för eller emot anstalter mitt i staden. Statlig kriminalvård eller kulturellt utbud? Arbetstillfällen på en plats eller nya arbetsställen på en annan plats? Satsa på aktuell verksamhet eller omfördela pengarna? Sådana intressemotsättningar tenderar att vara känsliga, medborgarna önskar det ena eller det andra medan politikerna fördelar resurserna. Så kommer det alltid att vara, och istället blir det mer och mer viktigt att göra sin röst hörd i debatten. Exempelvis genom olika kanaler på internet.
Oslo fengsel fångade min uppmärksamhet under min vistelse i Norge i sommar och jag tänkte att med hjälp av lite googlande skulle jag allt kunna framställa ett inlägg här på UDPFs sida. Det visade sig även ge intressant information om en ny anstalt i vårt grannland nämligen Halden fengsel. Fängelset har fått såväl nationell som internationell uppmärksamhet och anledningen är dess komfort och arkitektoniska framtoning. HLM Arkitektur från Bergen som står bakom idén har till och med vunnit Arnstein Arnebergs arkitektpris för byggnaden som invigdes i april 2010.
Som udpf’s Georgien korrespondent sa tankte jag att jag skulle forsoka meddela om planeringen har i Tbilisi. Faktum ar att jag hittat sa mycket jag vill skriva om men sa lite information om amnet. Man kan borja med att saga att det finns ekonomiska intressen fran en ganska liten elit som skapar omvalvande forandringar i Tbilisis stadsbild. Vid ett besok i Tbilisi kan man se historien utspela sig i arkitekturen. I staden finner man medeltidsfort, sovjetiska storbyggen, orientaliska byggnadsstilar, art nouveau byggnader och de klassiska georgiska balkonger hangades ut fran varje hus. Delar av staden restaureras sakta men mycket av georgiens kulturarv haller tyvarr pa att skavas bort. Det politiska engagemanget for att restaurera byggnader (var av de flesta ar bostadsratter for “urban dwellers”) ar langt ifran stort men forsok gors att engagera manniskor i dessa fragor.
En del av projektet/konferensen var aven att bjuda in arkitekturstuderande fran Tbilisi for att skapa intresse for restaurering bland den yngre generationen. Under veckan fortsatter initiativet som en workshop dar eleverna far i uppgift att skapa modeller pa fyra hus som de restaurerat enligt de kriterier de lart sig under helgen. Efter workshopens slutpresentation pa fredag kommer 6 “vinnare” att utses och darmed fa chansen att resa till Norge och Tyskland pa studieresa med kulturarvsbevaring som huvudtema. Cirka 140 personer deltog under helgen varav var 65 arkitekturstuderande.
Generellt i kulturarvsfragan, har i Tbilisi, kan man saga att den befinner sig pa detaljniva. Ingen av de lokala experterna talade sarskillt mycket om att behalla stadens skala utan mer om specifika fonster, balkonger och kakelplattor. Jag fick inte heller nagon information om var man tyckte att restaureringen hade gatt bra i staden utan bara skrckexempel pa hur man renoverat fel och forstort husen. Manga av konferensens deltagare skyllde pa att boende inte tog hand om sina hus och inte brydde sig men faktum ar att dessa hus i stor utstrackning bebos av manniskor med sma ekonomiska tillgangar och renoveringen sker darefter (inget som jag tycker man kan beskylla boende for).
Att bevara byggnader och ta tillvara pa Tbilisis sjal ar valdigt viktigt for att ge kommande generationer chansen att uppleva vad Tbilisi en gang var och inte bara vad det blivit men det skulle aven vara intressant att diskutera fragan utifran sociala perspektiv. Tillexempel vore det intressant att ta upp fragan om gentrifiering nagot som helt saknades under konferensen. Den 7 juli kommer Goethe instituitet, har i Tbilisi, att ha en utstallning av elevernas modeller och det kommer bli spannande att se vad eleverna sett som viktigt att bevara och hur de gatt tillvaga.
Pa bilderna visas ett hus i Sololaki, Tbilisi och “Bridge of Peace” en nybyggd (och ytterst omdiskuterad) bro mitt i Old Tbilisi.
Nu har Stockholms Stadsmuseum kommmit ut med sitt sommarprogram for sina stadsvandringar. Udpf hoppas pa en varm och harlig sommar med mycket arkitektur, kultur och noje.
For att lasa mer om Stockholms stadsmuseums vandringar klicka har!
Intressant film som jag hittade på Fubiz.net, en trevlig sida för daglig inspiration med allt från arkitektur till origami. Den här filmen visar verkligen hur det går att bo komprimerat i staden.
Vad kan man som arkitekt och planerare göra i ett katastrofdrabbat område?
Frågan har aktualiserats flertalet gånger under vintern och därför har UDPF i samarbete med Kultär bjudit in arkitekt Jerry Ramnitz för att berätta om hans arbete i jordbävningsdrabbade staden Pisco. Där deltog Arkitekter Utan Gränser i återuppbyggnadsarbetet, bland annat genom att bidra med arkitektoniska och konstnärliga interventioner. Projektet skedde inom ramen för ett universitetsprojekt vid en av Limas 7 arkitektskolor.
Jerry Ramnitz är arkitekt, utbildad vid KTH 70-76 och gjorde examensarbete i Viet Nam -76. Hela sitt yrkesverksamma liv har han arbetat inom den privata sektorn – i huvudsak med utbildningsbyggnader och bostäder. Jerry har i slutet av yrkeslivet återigen börjat ägna sig åt internationellt arbete; efter jordbävningen i Peru 2007 och sedan som fältarbetare för Läkare utan Gränser under 9 månader i Burma/Myanmar 08 – 09.
2006 var han en av grundarna av Arkitekter utan Gränser.
PROGRAM
15.15 UDPF och Kultär hälsar välkomna
15.20 Jerry Ramnitz – Arkitekter utan gränser
16.05 Paus
16.20 Öppen frågestund och diskussion
17.00 Kultär arrangerar pub och mingel i Y-huset
William-Olsson salen i Y-Huset ä Geovetenskapens hus på Stockholms Universitet
Under temat Stockholm – en stad i förvandling bjuder ABF in till diskussion den 10 mars. Arkitekt Eva Eriksson, plandirektör Inger Holmqvist och Stadsbyggnadskontorets chef Susanne Lind debatterar, moderator är Christoffer Barnekow.
Konsthistorikern och författaren Elizabeth A.T. Smith, tidigare chefscurator vid Museum of Contemporary Art i Chicago talar på Arkitekturmuseet om bostadsbyggnads-experimentet Case Study Houses som genomfördes i Kalifornien under mitten av 1900-talet. Ett program som fick stort inflytande över den modernistiska arkitekturen.
Visual Acoustics – The Modernism of Julius Shulman är en dokumentärfilm om mannen som förändrade synen på modernismen genom sitt fotograferande. Han var verksam i Kalifornien från 1930-talet och framåt och bland arkitekterna han fotograferade finns Frank Lloyd Wright, Richard Neutra och Frank Gehry. Arkitekturmuseet beskriver filmen som en dokumentation av modernismens utveckling och ett kärleksfullt porträtt av en karismatisk gentleman som förevigade den i sina oförglömliga bilder.
Förra veckan presenterande Stockholms stad ett förslag om Brunkebergstorg framtida utseende, ett förslag framtaget av Ahrbom & Partners Den nu folktomma och undangömda platsen framför Riksbanken på Kulturhusets baksida ska enligt planerna rustas upp och få ett nytt utseende för att på så sätt locka till sig besökare. Som stadsbyggnadskontoret själva beskriver ska torget nu bli fritt från prostitution och droghandel. Detta med hjälp av glaspaviljonger, uteserveringar och inbjudande entréer. Tillbyggnader och grönska ska göra de kringliggande gatorna bli trängre för att det på så sätt ska bli lättare kunna definiera torget. I mitten av torget planeras en mindre idrottsplats som kan användas till både spontanidrott och till organiserade evenemang. På vintertid ska denna plats kunna användas till skridskoåkning. Brunkebergstorg ska alltså bli ett upplevelsetorgmed såväl restauranger och kulturlokaler som andra aktiviteter. I högsta grad samtida idéer då mycket idag kretsar kring upplevelser. Platser ska kunna upplevas med alla sinnen och inte för inte är en av de populäraste presenten idag en upplevelsebox!
Likt vid planeringen av Slussen spelar kulturen också här en central roll. Med möjlighet till kulturevenemang och lokaler för annan kulturell verksamhet ska platsen säljas in och locka till sig nya användare än de som finns där nu. Även den nya glasentrén till Stadsteatern visar på kulturens roll.
Intressant är också hur Stockholm stad, tvärtemot det planeringsideal som dominerade stor den av 1900-talet, återigen satsar stort på bostäder inne i City. Det området där Klarakvarteren tidigare revs för att göra plats för kontor, ska nu återbefolkas av boende. Bostäder har i dagens cityomvandling förtur och detta ses bland annat i de cirka 100 nya lägenheter som ska byggas kring Brunkebergstorg. Ett av de få hus som överlevde rivningarna, ett 110 år gammalt hus som byggdes för bostäder men som den senaste tiden använts som kontor, ska bland annat återigen bli bostäder. Lägenheter ska även byggas på omkringliggande husens tak.
Brunkebergstorg är idag ett ganska trist och livlöst torg och är i stort behov av en upprustning och därför välkomnar vi förslagt. Det är också ett relativt isolerat torg och stor vikt bör därför ligga i att intregera torget med resten av området vilket inte är något som framgår tydligt i förslaget men förhoppningsvis får vi se mer av det i den fortsatta planeringen.
Brunkebergstorg ingår i arbetet “Tre torg” där även Sergels torg och Gustav Adolfs torg ingår. Planprocessen för projektet ligger än så länge endast i startskedet.
Läs mer om planerna för Brunkebergstorg på Stockholms stads hemsida eller i DNs artikel.
Urban Dynamic Planning Forum är ett forum som skapats för att engagera och inspirera till tankar och aktioner om den urbana dynamiken. Människors rörelser och stadens miljö skapar ständiga förändringar och utmaningar. Därför tycker vi att staden är en spännande arena och där vill vi vara en aktiv röst i planeringssammanhang.
I den norska huvudstaden lade Sosialistisk Venstreparti tillsammans med Arbeidarpartiet fram ett politiskt förslag i början av 2009. Det gällde att göra om Botsen – Oslo fengsel, som ligger i stadsdelen Gamle byn till ett kulturhus. Bakgrunden till detta beror delvis på att kommunikation förekommer mellan interner och personer på andra sidan muren. De högljudda ropen sker kvälls- och nattetid och stör de som är boendes stadsdelen. Eftersom fängelset ligger mitt i staden finns ingen möjlighet att ha en så kallad säkerhetszon på mellan 50-100 meter, vilket annars är ett vanligt avstånd fram till fängelsemuren. Platsbrist för kulturändamål i Oslo är en annan orsak till varför man önskar att förlägga fängelset utanför staden. Då skulle den gamla fängelsebyggnaden kunna axla efterfrågan av ett nytt kulturhus. I Bergen finns ett liknande initiativ, där ett lokalt nätverk önskar att göra om ett nedlagt kvinnofängelse till ett nytt kulturhus. Tanken här är däremot att det ska vara en ideell verksamhet för konst och musik och det ska vara gratis att använda sig av lokalerna. Inspirationen kommer från det omtalade projektet Hausmania i Oslo.
I slutet av 1990-talet tog konstnärer sig för de gamla lokalerna i samråd med Statsbygg - en myndighet motsvarande Boverket. Några år senare köpte Oslo kommune kvarteret för att kunna upprätthålla och stötta verksamheterna i området.
Oslo fengsel fångade min uppmärksamhet under min vistelse i Norge i sommar och jag tänkte att med hjälp av lite googlande skulle jag allt kunna framställa ett inlägg här på UDPFs sida. Det visade sig även ge intressant information om en ny anstalt i vårt grannland nämligen Halden fengsel. Fängelset har fått såväl nationell som internationell uppmärksamhet och anledningen är dess komfort och arkitektoniska framtoning. HLM Arkitektur från Bergen som står bakom idén har till och med vunnit Arnstein Arnebergs arkitektpris för byggnaden som invigdes i april 2010.
