Nu har hela maj gått och hittills har våren varit ganska trevlig i hela landet. När solen äntligen börjar värma verkar det som om alla tar tillfället i akt att njuta detta. Men solen är mycket mer än en glädjespridare och med tanke på att detta energiknippe är nästintill oändligt borde det utnyttjas mer. En trend som har växt sig starkare är solpaneler på taken i städerna. Inte så dumt i och med allt hållbarhetstänk och effektiva lösningar som ständigt eftersträvas.
För några veckor sedan läste jag att Micasa Fastigheter i Stockholm har börjat installera solvärmeanläggningar på en del av sina omsorgsfastigheter. Solpanelernas produktion ska i första hand värma upp varmvattnet och fler fastigheter ska få anläggningar redan i år. Sedan maj 2005 har man kunnat söka statligt stöd för installation av solpaneler på offentliga byggnader, något som har resulterat i satsningar på alltifrån tak på förskolor till sjukhus. Även det fastighetsbolag som huserar mig går i bräschen för denna framtidens teknik. Vasakronan invigde 2009 en av Sveriges största solcellsanläggningar på taket till Konstfacks byggnad på Telefonplan, hela 700 kvadratmeter. Nu ska även privatpersoner och företag kunna ansöka om statligt investeringsstöd för att installera solceller. Sedan juni 2009 finns nu ett regeringsbeslut som stödjer detta. Det administrativa arbetet har erlagts landets länsstyrelser, där man kan ansöka om bidraget. Vill du veta mer om hur du kan gå tillväga besök Energimyndighetens webbplats.
Till trots för att det handlar om stora summor vid den här typen av investering verkar fler och fler fastighetsägare ha fått upp ögonen för denna utveckling, något som UDPF tycker är roligt. Olika hustak har olika potential men det verkar onekligen som att det är en outnyttjad resurs. Takodlingar och radhus är andra intressanta inslag som välkomnas i staden, dock är dessa inte alltid lika omtyckta.
Intressant film som jag hittade på Fubiz.net, en trevlig sida för daglig inspiration med allt från arkitektur till origami. Den här filmen visar verkligen hur det går att bo komprimerat i staden.
Idag rapporterar flertalet nyhetsmedier om att bostadspriserna återigen ökar och är idag uppe i nya rekord. I Stockholms innerstad ligger idag snittet på 55 763 kronor per kvadratmeter, högst är dock priset i Oscars församling där en köpare betalade 6,8 miljoner kronor för en lägenhet på 71 kvadratmeter. Det gör ett snitt på nästan 96 000 kronor kvadratmetern.
Naturligtvis är detta siffror att förfasas över och troligen kommer bostadsbristen och ökade priser bli till en valfråga både i nationellt och i Stockholm. 2010 är ett år då det byggs som aldrig förr och UDPF har tidigare skrivit om hur innerstaden förtätas och exploateras, exempelvis här. Vi har även skrivit om Stockholmsmodellen, skapad för att ge en mer marknadsanpassad hyressättning, här.
Stockholms stadsbyggnadsborgarråds parti, Moderaterna, skriver att Bostadssektorn är inte längre plan- och normstyrd utan styrs i huvudsak av konsumenternas efterfrågan. Detta är den långsiktigt bästa grunden för att få till stånd det utbud av såväl hyresrätter som andra upplåtelseformer som de boende vill ha.
Moderaterna talar här om en friare marknad där olika socio-ekonomiska rum får frihet att skapas. Riskerna för en polariserad stad blir uppenbara. De som befinner sig i en ekonomisk säker ställning ges möjlighet till val kring sin bostadssituation, arbetssituation och i förlängningen också sitt rörelsemönster i staden, medan andra hänvisas till geografiskt och makt-perifera områden av staden. Detta gör staden till ett segregerat rum där allt i från makt, etnicitet, kön, religion polariseras och ger oss en stad långt ifrån det mångkulturella samhälle med ett minskat utanförskap som politiker från alla läger lovar oss inför valet.
Det fjärde och sista samtalet i Stadsmuseets samtalsserie kring miljö behandar ämnet Energisnåla hus. Nya hus ska vara energisnåla och gamla hus ska miljöanpassas. Men hur ser verkligheten ut egentligen? Är moderna hus så bra och de gamla så dåliga? Och kan bevarande av äldre byggnadsteknik vara ett sätt att bidra till klimatanpassningen? Medverkande är en byggnadsantikvarie från Stadsmuseet.
Biljetter kan köpas i café Ryssgården och kostar 110 kr. I biljettpriset ingår soppa, bröd, smör och kaffe.
Soppa: Len spenatsoppa med ägghalva.
Förra veckan presenterande Stockholms stad ett förslag om Brunkebergstorg framtida utseende, ett förslag framtaget av Ahrbom & Partners Den nu folktomma och undangömda platsen framför Riksbanken på Kulturhusets baksida ska enligt planerna rustas upp och få ett nytt utseende för att på så sätt locka till sig besökare. Som stadsbyggnadskontoret själva beskriver ska torget nu bli fritt från prostitution och droghandel. Detta med hjälp av glaspaviljonger, uteserveringar och inbjudande entréer. Tillbyggnader och grönska ska göra de kringliggande gatorna bli trängre för att det på så sätt ska bli lättare kunna definiera torget. I mitten av torget planeras en mindre idrottsplats som kan användas till både spontanidrott och till organiserade evenemang. På vintertid ska denna plats kunna användas till skridskoåkning. Brunkebergstorg ska alltså bli ett upplevelsetorgmed såväl restauranger och kulturlokaler som andra aktiviteter. I högsta grad samtida idéer då mycket idag kretsar kring upplevelser. Platser ska kunna upplevas med alla sinnen och inte för inte är en av de populäraste presenten idag en upplevelsebox!
Likt vid planeringen av Slussen spelar kulturen också här en central roll. Med möjlighet till kulturevenemang och lokaler för annan kulturell verksamhet ska platsen säljas in och locka till sig nya användare än de som finns där nu. Även den nya glasentrén till Stadsteatern visar på kulturens roll.
Intressant är också hur Stockholm stad, tvärtemot det planeringsideal som dominerade stor den av 1900-talet, återigen satsar stort på bostäder inne i City. Det området där Klarakvarteren tidigare revs för att göra plats för kontor, ska nu återbefolkas av boende. Bostäder har i dagens cityomvandling förtur och detta ses bland annat i de cirka 100 nya lägenheter som ska byggas kring Brunkebergstorg. Ett av de få hus som överlevde rivningarna, ett 110 år gammalt hus som byggdes för bostäder men som den senaste tiden använts som kontor, ska bland annat återigen bli bostäder. Lägenheter ska även byggas på omkringliggande husens tak.
Brunkebergstorg är idag ett ganska trist och livlöst torg och är i stort behov av en upprustning och därför välkomnar vi förslagt. Det är också ett relativt isolerat torg och stor vikt bör därför ligga i att intregera torget med resten av området vilket inte är något som framgår tydligt i förslaget men förhoppningsvis får vi se mer av det i den fortsatta planeringen.
Brunkebergstorg ingår i arbetet “Tre torg” där även Sergels torg och Gustav Adolfs torg ingår. Planprocessen för projektet ligger än så länge endast i startskedet.
Läs mer om planerna för Brunkebergstorg på Stockholms stads hemsida eller i DNs artikel.
UDPF vill gärna uppmärksamma er om att stadsvandringarna inte behöver ta slut bara för vintern är på ingång. Stadsmuseet anordnar under november-december visningar i de sex museimiljöer de har tillgång till utanför museets dörrar. Fyra av visningarna görs i såkallade museilägenheter som tillsammans ger en bra bild av hur Folkhemmet växte fram.
Stukatörens våning:Börja med att besöka borgarklassen i Stukatörensvåning från 1880-talet inrymd i en fastighet med höga kulturhistoriska värden. I ornamentbildhuggaren Axel Notinis våning på David Bagares gata 10 är stuckaturen återställd i ursprungligt skick och våningen inredd som ett typiskt borgerligt hem från slutet av 1800 talet.
Blockmakarens hus:Blockmakare Gustav Andersson bodde och bedrev sin verksamhet på övervåningen i denna timrade stuga på Södermalm under 1920-talet. Lägenheten på botten hyrdes av en änka med fem barn. Huset är återställt till 1920 tal och kan visa hur livet i Stockholm kunde se ut för ‘enkelt’ folk i början av 1900-talet. (Endast en visning kvar under hösten, som går den 6 dec kl 12.00).
Barnrikehuset: Besök barnrikehusen på Stickelbärsvägen från 1930-talet som inledde en ny period i det svenska bostadsbyggandet. Det var första gången det gjordes “en statlig insatts för att ge “mindre bemedlade barnrika familjer” bra och moderna bostäder” som Stadsmuseet skriver. För att få bo i två rum och kök krävdes minst fyra barn men för de familjer som flyttade hit ansåg det lyxigt då lägenheterna hade både modernt kök, tvättstuga och badrum.
Miljonprogrammet i Tensta:Den 2 november 1966 påbörjades miljonprograms byggandet i Tensta. Riksdagen hade några år tidigare beslutat att de skull göra en satsning för att råda bot på bostadsbristen och bygga en miljon nya bostäder på en 10 års period. Genom att standardisera byggnadsdelar och industrialisera byggandet kunde kostnaderna hållas nere och Stockholm kunde snabbt växa. Som “Venedigs broar över vattnet” beskrevs trafiksepareringens gångbroar över bilvägarna. De första familjerna kunde flytta in i januari 1969 då det fortfarande mest liknande en byggarbetsplats. Detta år flyttade även familjen Artursson dit från Jönköping och det är deras hem Stadsmuseet nu återskapat och som går att besöka under hösten.
För mer information om museilägenheterna klicka här.
Innerstans och de gamla Klarakvarterens framtid är ständigt på tapeten. Den stora cityomvandlingen under 60-talet lämnade mycket kvar att önska och anses idag vara en del av orsaken till att kvarteren söder om Sergels torg blivit ett folktomt område med endast statliga verk, departement och kontor. Vårt stadsbyggnadsborgarråd Kristina Alvendal har sett till att hålla debatten och frågorna kring city heta och området runt Centralstationen är redan under stora förändringar. Dessa har UDPF diskuterat bland annat här och här.
Troligen är alla överens om att staden och våra offentliga rum bör utvecklas och skapas till livfulla, stimulerande och funktionella miljöer (om de inte redan är det) men däremot så råder det stor oenighet om hur man bör nå dit. Alvendal snuddar ofta vid antydan om att södra delen av city är en dysfunktionell och tråkig skapelse av 60-talets byggnadslust och har presenterat många olika idéer kring hur förändringar bör ske. Statens fastighetsverk har hängt med och några förslag kring hur det skulle kunna ske har presenterats tidigare, t.ex. påbyggda våningar på kvarteren Loen och Björnen. Det finns också planer på en arkad längs Jakobsgatan.
Dessa kvarter är skapade under bråda tider med en stor planeringsförvirring som gett området den kanske något torra karaktären det har idag, och nu vill Alvendal passa på att göra stordåd. Vi antar att det är av denna anledning som vi de senaste månaderna har kunnat följa en debatt kring huruvida citykvarterens tak bör bebyggas med radhus eller inte. Alvendal argumenterar för den blandade och livfulla stadskärnan, bland annat i denna DN-artikel från augusti i år.
UDPF argumenterar också för en blandad stad med ett offentligt rum för alla. En väg till att uppnå detta är att låta blanda verksamheter, bostäder och upplåtelseformer men också kommersiella och icke-kommersiella rörelser. Detta är samhällsplanerartankar som de flesta skulle hålla med om men ibland glömmer bort när allt ska gå fort, fort, fort innan nästa val. I fallet med radhusen på taken kan det nästan kännas absurt att Alvendal funderar på att göra anspråk på Kulturhuset, som är en symbol för det öppna samhället och ett välkomnande offentligt rum, och förvandla det till ett privat-, och semiprivata rum.
Självklart kan man ha en spännande city-kärna och intressant arkitektur som förevändning för ett sådant projekt men den ekonomiska profiten syns lätt igenom. Bostäder som dessa görs tillgängliga för en liten samhällsgrupp och en miljö som tidigare varit en självklar del för alla tas i anspråk av några få. Vi har tidigare sett att radhusområdet ovanpå Mäster Samuelsgatan/Drottninggatan inskränkt på Kulturhusets verksamhet genom att få igenom minskade öppettider med mera.
Vill man uppnå en livfull och dynamisk stad kan man inte undvika konflikter i vårt stadsrum. Vad man däremot bör tänka på när staden förändras och utvecklas är att alla bör ges lika stora möjligheter i dessa konflikter och det görs inte när ekonomisk profit är den största drivkraften i stadsutvecklingen snarare än att skapa funktionella miljöer för människan.
DN:s ledarsida har idag valt att göra en fempunktslista av vad man behöver göra för Stockholm. “Stockholm har unika kvaliteter som inte tas till vara. Närheten till vattnet utnyttjas dåligt. Såväl trafiken som bostadsmarknaden kan få mer rörelse”.
1 Vårda huvudstaden
Den första punkten handlar om att vi måste vårda och ta tillvara på det Stockholm har att erbjuda i form av vatten och grönska. De ställer sig positiva till förtätning på före detta industri- och hamnmark, de skriver även om att det är viktigt att vårda blandningen av aktiviteter i staden.
“Stockholm behöver inte göras om, inte ha jippo på jippo, inte bygga spektakulära turning torsos. Stockholm behöver vårdas, förbättras och utvecklas med sin tid” fortsätter arkikel. Vi kan hålla med om att Stockholm kanske inte behöver sådant men gör det inte Stockholm roligare om vi får detta. Vi tycker att det snarare är tid för Stockholm att våga, våga visa både invånare och besökare att vi vill och kan sticka ut. För om det är som DN skriver att “En stads kvalitet mäts också i snygghet” så varför tar vi inte initiativet till att låta arkitektur och evenemang skapa ny upplevelser och nya sätt att se på staden.
2 Friare hyror
“Det är svårt att få tag i en hyresrätt i Stockholm. Utan pengar eller kontakter är väntetiderna årslånga, fråga bara de 270. 000 stockholmare som står i bostadsförmedlingens kö.”
Detta är ett problem vi länge oroat oss för men vi ser inte samma lösning som DN när det skriver att “Hyrorna i Stockholm och dess förorter måste börja spegla vad människor är beredda att betala”. Vi har tidigare skrivit om markandshyror bland annat i artikeln, Stockholmsmodellen - den nya hyressättningsmodellen för Stockholm, och vi står kvar vid att vi inte tror att detta är lösningen.
3 Hjulafton var dag
“Cykling befrämjar hälsa och miljö” och Stockholm borde uppmana fler i staden till att ta två hjul till jobbet, skolan och på fritiden. Om det leder till en säkrare trafik för de som väljer det miljövänliga alternativet borde enkelriktade gator kunna “öppnas för dubbelriktad cykling, i målade fält”. Men utöver detta borde Stockholm även anlägga fler cykelbanor och ställa ut fler cykelställ för att underlätta för cyklisterna.
4 Trängselskatt 2.0
DN skriver om att de vill att skatten ska bli “en avgift och ansvaret flyttas från staten till regionen”. Vi tycker dock att denna skatt inte endast ska behållas regionalt utan även gå till nationella infrastrukturprojekt och utvecklingen av kollektivtrafik.
“Den andra svagheten är att Essingeleden lämnats avgiftsfri. Varje liten störning ger nu ge långa köer. Just där trängseln är som svårast ska det inte vara avgiftsfritt”. Genom att hålla Essingleden fri från trängsel avgift leder vi bort trafiken från innerstaden. Vore även Essingeleden skattebelagd skulle Stockholm innanför tullarna återigen vara ett likvärdigt val av väg till den destination man ska till.
5 Satsa på spårvägen
“För att Stockholm ska kunna bygga ut kollektivtrafiken i takt med de växande behoven krävs ett transportslag som är billigare än tunnelbanan och har högre kapacitet än bussen. Kort sagt: Det är dags att åter bygga ett sammanhängande nät av spårvägar“. Detta går inte annat än att hålla med om från vår sida. Spårvagnen borde komma tillbaka och arbetet borde starta med att spårlägga busslinje 4 som cirka 60.000 människor om dagen färdas med.
Som UDPF tidigare har uppmärksammat öppnade Hyresgästföreningen tidigare i år upp för en diskussion angående lägets roll i hyressättningen och hur den bör få större betydelse inom bruksvärdesprincipen. Sedan slutet av 2008 har en projektgrupp (bestående av representanter från hyresgästföreningen i Stockholm, Fastighetsägarna i Stockholm och de tre kommunala bostadsbolagen Svenska bostäder, Familjebostäder och Stockholmshem) arbetat med hur en framtida hyressättning i Stockholm kan se ut. Detta på uppdrag av Hyreskommittén och idag överlämnades förslaget till hyresmarknadens parter angående en ny modell, “Stockholmsmodellen”. I framtagandet av modellen har projektgruppen utgått ifrån hyressättningen i andra svenska städer såsom Göteborg och Malmö. Tanken är att hyressättningen ska bestämmas utifrån tre faktorer; den enskilda lägenhetens storlek och standard, fastighetens standard och bostadsområde/läge.Under punkten lägenhetens storlek och standard räknas exempelvis bostadens modernitetsgrad, balkong/uteplats, charm och planlösning. I bedömningen av fastighetens standard ska bland annat gårdsmiljön, tvättstugan, trygghet och avfallshantering spela in. Vad gällande lägets roll har hänsyn tagits till närheten till service, stadens kulturella utbud, köpcentra, natur och grönområden samt att området har goda kommunikationer. De boendes värderar vad gällande områdets rykte, bostadsbeståndsdelarnas sammansättning, trygghet och tillgång till parkeringsplatser har också ingått i bedömningen. Därefter har Stockholm delats in i olika zoner, A-K där innerstan anses mest attraktiv och därmed givits A. Tensta och Rinkeby däremot anses som minst attraktiva och ingår därför i zon K. Hur mycket läget kommer spela roll i den nya modellen vill inte projektgruppen svara på innan alla bruksvärdesfaktorer har poängsatts eftersom det är först då som helheten kan bedömas. Däremot framhåller de att i städer med liknande modeller påverkar läget hyresnivån till cirka 30 %. Att skapa ett tydligt system för hyressättningen i Stockholm och på så sätt motverka marknadshyror är självklart viktigt. Det som kan diskuteras är dock hur exempelvis Rinkeby och Tensta som redan kämpar för att skapa ett bättre rykte ska tolka och hantera situationen med att även staden dömer ut de som oattraktiva.
Förslaget har gått på remiss till de olika parterna inom hyresmarknaden och om alla godkänner kommer ett beslut angående den nya modellen tas i augusti. Om du vill läsa mer finns hela projektgruppens förslag och karta över de geografiska värdeområderna här.
Urban Dynamic Planning Forum är ett forum som skapats för att engagera och inspirera till tankar och aktioner om den urbana dynamiken. Människors rörelser och stadens miljö skapar ständiga förändringar och utmaningar. Därför tycker vi att staden är en spännande arena och där vill vi vara en aktiv röst i planeringssammanhang.
Nu har hela maj gått och hittills har våren varit ganska trevlig i hela landet. När solen äntligen börjar värma verkar det som om alla tar tillfället i akt att njuta detta. Men solen är mycket mer än en glädjespridare och med tanke på att detta energiknippe är nästintill oändligt borde det utnyttjas mer. En trend som har växt sig starkare är solpaneler på taken i städerna. Inte så dumt i och med allt hållbarhetstänk och effektiva lösningar som ständigt eftersträvas.
DN:s ledarsida
Som UDPF 
