I dagens blogginlägg på Newsmill skrev jag om en inkluderande stadsutveckling. Där tipsade jag om denna bok. Tänkte således göra det på vår hemsida också. Här kommer därför ett litet boktips som berör stadsplanering. I antologin Bor vi i samma stad? kan man läsa om stadsliv i Sverige och andra delar av Europa. Här framhålls betydelsen av rättvisa och mångfald inom och mellan städer, något jag tror blir allt viktigare inom stadsplanering. Mycket nöje!
Staden är en abstraktion både språkligt och som upplevelse. Människans tillvaro i denna är grunden till fascination, myter och romanticism, den genererar möten såväl som distans och främligsskap. Alla dessa sinnesstillstånd både skapas av och beskrivs i kulturen. Strindberg mytifierade Stockholmstillvaron i sina böcker och Hjalmar Söderberg lät Arvids och Lydias kärlek både möjliggöras och förhindras genom staden, det samma gäller Gun-Britt Sundström och hennes Martina och Gustav. I Sofia Coppolas film Lost in Translation beskrivs staden som den plats där främslingsskapet är närheten. Istället för att staden står kuliss får den huvudrollen vilken de övriga karaktärerna förhåller sig till.
Människan har helt klart ett komplext förhållande till staden som sin levnadsmiljö, ett slags existensiellt användargränssnitt som undersöks och analyseras genom littertur, musik och film. Jag tänker inte skriva så mycket mer om saken just nu men läs gärna Sanna Samuelssons fina text om staden. Eller titta på filmen nedan.
Att kultur är en kraft att räkna med i stads- och regionutveckling börjar komma till allt flers insikt. De senaste decennierna har skapat flera exempel som väcker nyfikenhet och ger kommunpolitiker ute i landet önskningar om att kanske kan just deras glesbyggd innehar något unikt att räkna med för att skapa tillväxt och attraktion.
SNS förlag har under våren som gått publicerat en antologi kring ämnet under namnet Kulturens kraft för regional utveckling med Lisbeth Lindeborg och Lars Lindqvist som redaktörer. Antologins skribenter presenterar en rad olika exempel på där kultur i någon form har bidragit till att vända en stad eller regions utveckling till en positiv sådan och därmed satt platsen på kartan, en nödvändig åtgärd då städer och platser idag allt mer konkurerar i en vinna eller försvinna-atmosfär. Exemplen är varierande där allt från Hultsfredsfestivalen, Österlen, Färgfabriken Norr och den danska staden Holstebro diskuteras.
Kultur, och allt som möjligen kan innefattas i detta begrepp, har blivit allt viktigare för platser då samhället gått från industriproduktion till ett kunskapssamhälle där upplevelse är ordet som får gamla, döende industristäder att återupplivas. Kulturens kraft samlar ambitiöst in erfarenheter kring detta, delar med sig av misstag, lärdomar och framgångar ur planerarnas, politikernas och näringslivsledarnas perspektiv. Många intressanta frågor tas upp och matnyttiga svar ges i form av lyckliga exempel på hur människor tillsammans lyckas åstadkomma ett lokalt liv där mening och värde går att hitta.
Mycket av det som beskrivs innefattas av begreppet cultural planning. Men i detta begrepp finns också givet en vinna eller försvinna-variabel. Eller kan verkligen alla platser, sömniga efter industriernas flytt öster ut, ges ett uppsving av att hitta det som är unikt på just varje plats? För vad är unikhet egentligen? Och har dess värde verkligen samma gräns som en kommun, region eller stat? Den kritik som råder mot denna typ av planering tas inte upp nämnvärt och läsaren får inte ta del av en vidare blick på de konsekvenser denna typ av utveckling kan få. Dock kanske det finns andra forum för de frågorna. Kulturens kraft är ändock en angelägen bok med läsning som alla gånger faller en kommunpolitiker redo för nya äventyr i smaken.
Richard Florida, författaren till “The rise of the creative class”, är tillbaka. Denna gång behandlar han hur den ekonomiska krisen 2008 kommer förändra människors sätt att bo och arbeta i boken “The Great Reset: How New Ways of Living and Working”. Boken bygger på en artikel från 2009 i tidningen The Atlantic. Lyssna pa när Carol Coletta intervjuar Richard Florida om hans nya bok på Smartcityradio här.
Kriser, menar Florida i intervjun, har genom historien betytt förändringar i människors sätt att leva, exempelvis andra världskriget innebar början på tanken på den amerikanska drömmen där ett egenägt singelhus var och till stor del fortfarande är en väsentlig del. Florida menar att 2008 års ekonomiska kris kan ses som en liknande händelse som kommer ge upphov till ett skifte. Den ekonomiska krisen kan ses som ett uppvaknade och som innebär att folk även inser risker i att belåna sig för att köpa hus. I intervjun framför Florida att i och med ett allt flexiblare samhälle kommer en utveckling ske där det inte längre finns en strävan av att äga sitt boende på samma sätt som tidigare. Vi kommer att gå från ett “ownership society” till ett “rental society”. En orsak till detta är en allt mer osäker arbetsmarknad med flexiblare anställningsformer och där det kan vara svårt att förutspå sin framtida inkomst. Unga idag vill inte hamna i samma situation som sina föräldrar gjorde utan kommer snarare välja en lösning där de kan hyra bostad eller bil.
En annan förändring, enligt Florida, kommer vara hur människor (och företag) kommer värdera sin tid på ett annat sätt. Tid kommer bli mer värdefull och därmed kommer tidskrävande transporter mellan arbete och bostad att anses olönsamma. Tid är pengar, menar Florida, och ju mer tid som går åt till att sitta i långa bilköer ju mindre blir samhällsnyttan. Att människor bor närmare sina arbetsplatser behöver inte betyda att de har en fast arbetsplats utan istället kommer utvecklingen fortsätta på det sättet vi ser nu, där en arbetsplats kan vara i stort sett överallt. Det behöver inte vara ett skrivbord på ett kontor utan även på ett cafés uteservering eller på ett tåg.
Som ett led i detta betonar han framväxten av megaregioner. Hela städer kommer i större utsträckning kopplas samman med spårburen trafik, det vill säga tunnelbana, höghastighetståg och så vidare. Detta kommer spränga gränserna för vad vi idag kallar metropolisområden. Dessa kommer bli ännu större och med en allt mer intrigerad ekonomi där kapital och högutbildad arbetskraft kommer bli än mer centrerad än idag.
Hur ska då detta gå till enligt Herr Florida? Han sätter upp tre kriterier för hur städer ska tänka i denna fråga. Det första handlar om att inse att de traditionella industrijobb som nu försvinner i många västerländska städer inte kommer komma tillbaka. För det andra kan städer inte längre lite på att staten ska gå in och rädda dess ekonomi (jämför Saab och Trollhättan). Det tredje, menar Florida, är att ta vara på städers lokala potential. Det gäller att fråga sig vad som är speciellt just för detta område och därefter bygga och utveckla utifrån det. Det handlar inte om att följa mallar med förutbestämda strategier såsom att bygga stora arenor eller landmärken i form av arkitektritade hus. Han kallar det back to basic och refererar till Jane Jacobs, “it’s pure old urbanism”.
Urbaniseringen fortsätter i stadig takt överallt i Sveriges städer. Med ett ökande befolkningstryck så måste det byggas fler bostäder för att möta de nya behoven. Det innebär att den mark som finns tillgänglig i staden blir ytterst attraktiv. För flera av storstäderna så finns det knappt mark att tillgå, utan förtätning av bebyggelsen blir istället nödvändig. I en artikel i senaste upplagan av tidskriften Koloniträdgården uppmärksammades detta, vilket kopplades samman med konkurrensen om plats när det gäller koloni- och odlingslotter. Rekreationsområden i form av parker och koloniträdgårdar ökar de boendes välmående i den förtätade staden, vilket uppmärksammas av såväl arkitekter och samhällsplanerare. Av flera skäl är det gynnsamt med gröna områden i staden ur en hållbarhetssynpunkt. Många människor vill ha tillgång till sådana ytor när de är lediga, och både närhet och tillgänglighet kan bidra till att man inte tar bilen vid sådana avseenden. Inte minst visar intresset för både närodlade och närproducerade produkter, den ökade miljömedvetenheten hos gemene man.
Miljöminister Andreas Carlgren anser också att det är viktigt att främja utvecklingen av odlingsbara platser i staden. I ett svar på en skriftlig fråga angående kolonilottens framtid säger han: “Tillgången till mark som inte är bebyggd är en förutsättning för ett aktivt friluftsliv och för anläggande av odlings- eller kolonilotter. Staten och landets kommuner har ett gemensamt ansvar för att dessa intressen tillgodoses”.Vidare uttrycker han: “Jag anser att det är viktigt att planera för och utveckla den tätortsnära naturen och därigenom också öka förutsättningarna för fritidsodling. Många människor bor i områden med flerbostadshus med begränsad tillgång till odlingsbara ytor. Det är många som har en tradition och knytning till trädgårdsodling och för många människor förstärker arbetet på en kolonilott livskvaliteten. Dessa förhållanden bör uppmärksammas och beaktas vid planering av ny bebyggelse och, inte minst, vid ombyggnad av befintliga områden. Tillskapandet av kolonilotter för odling av frukt och grönsaker kan gå hand i hand med den omvandling som många äldre bostadsområden nu står inför”.
Användningen av mark- och vatten planeras av kommuner och i de kommunala översiktsplanerna finns det möjlighet att framhäva vikten av koloniträdgårdar i staden. Ett sådant ansvar vilar såklart på politiker men också de tjänstemän som arbetar med planeringen i en stad. Det handlar hela tiden om att balansera olika intressen och önskemål vid sådant beslutsfattande. En sak är dock säker: och det är att det finns både anhängare och de som motsätter sig kolonilottens roll i staden. Inte desto mindre kontroversiellt blir det när odlingsbara plaster är belägna i den alltmer attraktiva innerstaden.
I artikeln ur Koloniträdgården tipsas det om läsvärda källor:
Erland Ullstad “Hållbar stadsutveckling” Sveriges arkitektur 2008
Karin Bradley “Just Environments” Avhandling KTH 2008
Alexander Ståhle “Compact Sprawl: Exploring Public Open Space and Contradictions in Urban Density” Avhandling KTH 2008
Samtliga vandringar startar kl 14.00 under hösten.
Oktober 4, 11, 18, 25
November 1, 8, 15, 22, 29
December 13, 20, 27
Beskrivning: Följ i Lisbeth Salanders och Mikael Blomkvists fotspår runt Slussen, Mariatorget och Mosebacke. Vi besöker inspelningsplatser och jämför filmerna med böckerna och verkligheten. Turen avslutas i Stadsmuseets
filmutställning I huvudrollen: Stockholm där rekvisita från filmens Millenniumredaktion finns uppbyggd.
Samling: Bellmansgatan 1
Längd: ca 2 timmar
Biljett säljs på museet (Ryssgården, tunnelbana Slussen) eller på ticnet.se
Vi på UDPF har tidigare skrivit om boken Jämställdhet nästa! Samhällsplanering ur ett genusperspektivav Anita Larsson och Anna Jalakas. Nu kommer Anita Larsson till Stockholm och berättar själv om boken.
Tid och plats
Seminariet genomförs på VINNOVA, Mäster Samuelsgatan 56, Stockholm (ca 5 minuters promenad från Stockholms Centralstation). Seminariet kommer att genomföras vid två tillfällen: onsdagen den 22 april (i första hand för dig som arbetar praktiskt med planeringsfrågor) och torsdagen den 23 april (i första hand för dig som är forskare). Om du inte har möjlighet att komma “rätt” dag är du naturligtvis välkommen den andra dagen!
09.30-10.00 Kaffe och registrering
10.00-13.00 Anita Larsson berättar om boken, diskussion samt gemensam lunch.
Anmälan och frågor
Seminariet är kostnadsfritt. Anmälan senast 15 april. Frågor besvaras av Emma Gretzer eller Åsa Vagland, 08-473 30 00. Obs! Glöm inte att meddela om du får förhinder!
Idag är det den 8 mars och den internationella kvinnodagen. Vi väljer att uppmärksamma detta med att lyfta fram genusperspektivet i samhällsplaneringen. Boken Jämställdhet nästa! Samhällsplanering ur ett gennusperspektiv av Anita Larsson och Anna Jalakas gavs ut år 2008 av SNS förlag och är en bra introduktion till ämnet. Boken vänder sig till studenter, tjänstemän och politiker som arbetar med samhällsplanering men passar även dig som intresseras av genusfrågor.
Jämställdhet nästa! börjar med att beskriva ett historiskt perspektiv om kvinnor i offentligheten. Staden har alltid varit ett befrielseprojekt för kvinnor. Ett ställe där man kan undkomma patriarkala och förtryckande strukturer. Men än idag finns dessa normer kvar i vår fysiska struktur som skapats av män, för män. Boken ställer frågor som; vad kan planerare göra för att underlätta människors möjlighet att leva jämställt? Hur går man tillväga? Vart finns de användbara metoderna?
Riksdagen har uppmärksammat ojämställdheten och skrivit jämställdhetsmål som även gäller fysisk samhällsplanering. I boken förklaras och problematiseras begrepp som jämställdhet och genusperspektiv. Vi behöver integrera jämställdhetsbegreppet i alla delar av planerings- och beslutsprocessen, så kallad jämtegrering om vi ska lyckas skapa ett jämställt samhälle. Med hjälp av att se bakåt kan vi visa hur konventionell planering bidragit till ojämställdhet. Genom att föra in kvinnor och mäns erfarenheter och begrepp som vardagsliv och social reproduktion i planeringen, kan vi skapa jämställdhet.
Boken beaktar både teoretiska och praktiska sätt att utveckla kunskapen hos de som deltar i planeringen, eftersom det är kunskapsunderlaget som är grundläggande för jämställdhet. Hur man ska gå tillväga beskrivs tyvärr ganska abstrakt i delar av boken men mer konkret i andra. En punkt som författarna trycker på och som vi på UDPF finner viktigt är det kvalitativa förändringsarbetet. Vi tycker som dem att jämställdhet inte handlar om att bara integrera kvinnor i systemet utan målet är att åstadkomma strukturella systemförändringar.
UN-HABITAT(United Nations Human Settlements Programme) är FN:s boende och bosättningsorgan och huvudkontoret är stationerat i Nairobi, Kenya. Organet verkar för sociala och ekologiskt hållbara utvecklingsstrategier och för att förbättra bostadssituationen för alla världens medborgare. I takt med urbaniseringen så växer antalet städer men också slumområden. Nya krav ställs på adekvat hushållning och fördelning av sociala skyddsnät, vilket framhålls i UN-HABITATs senaste rapport. Under min vistelse i New York under julen 2008 så passade jag på att besöka FN:s huvudkvarter, där jag inhandlande boken STATE OF THE WORLD’S CITIES 2008/2009 – Harmonious Cities.
I november 2008 var Manuel Castells på besök i Stockholm. Han är en världsberömd sociolog och professor i samhällsplanering och kommunikation. Ett av hans mest kända verk är trilogin Nätverkssamhällets framväxt, där den andra boken The Power of Identityutkom i en andra upplaga under 2008. Den första upplagan finns översatt till svenska och heter Identitetens makt. Vid sitt besök föreläste han på KTH om det globala civilsamhället och digitala kommunikationsnätverk. Castells talade om hur den ekonomiska utvecklingen och statens minskade betydelse har fått effekt på civilsamhällets engagemang. Detta tar sig uttryck i hur man omorganiserar samhället och dess medlemmar genom ny teknologi. Att mobilisera människor i olika sammanhang för att bilda opinion är ett av det viktigaste redskapen för att förmedla kunskap, och kunskap är som bekant makt. Stater har inte utspelat sin roll utan det ställs nya krav på organisation och de formas nya nätverk. Nätverksstater heter dessa stater enligt Castells och Europeiska Unionen är ett exempel. I vår digitaliserade värld så knyts allt och alla samman av det så kallade datamolnet, vilket diskuterades i inslaget Slutet för Pc-n närmar sig och radioprogrammet Vetandets värld. Manuel Castells intervjuades under sitt Sverigebesök och inslaget sändes i P1 den fjärde februari.
Urban Dynamic Planning Forum är ett forum som skapats för att engagera och inspirera till tankar och aktioner om den urbana dynamiken. Människors rörelser och stadens miljö skapar ständiga förändringar och utmaningar. Därför tycker vi att staden är en spännande arena och där vill vi vara en aktiv röst i planeringssammanhang.
Richard Florida, författaren till 
Idag är det den 8 mars och den internationella kvinnodagen. Vi väljer att uppmärksamma detta med att lyfta fram genusperspektivet i samhällsplaneringen. Boken 
