I dagens blogginlägg på Newsmill skrev jag om en inkluderande stadsutveckling. Där tipsade jag om denna bok. Tänkte således göra det på vår hemsida också. Här kommer därför ett litet boktips som berör stadsplanering. I antologin Bor vi i samma stad? kan man läsa om stadsliv i Sverige och andra delar av Europa. Här framhålls betydelsen av rättvisa och mångfald inom och mellan städer, något jag tror blir allt viktigare inom stadsplanering. Mycket nöje!

Staden är en abstraktion både språkligt och som upplevelse. Människans tillvaro i denna är grunden till fascination, myter och romanticism, den genererar möten såväl som distans och främligsskap. Alla dessa sinnesstillstånd både skapas av och beskrivs i kulturen. Strindberg mytifierade Stockholmstillvaron i sina böcker och Hjalmar Söderberg lät Arvids och Lydias kärlek både möjliggöras och förhindras genom staden, det samma gäller Gun-Britt Sundström och hennes Martina och Gustav. I Sofia Coppolas film Lost in Translation beskrivs staden som den plats där främslingsskapet är närheten. Istället för att staden står kuliss får den huvudrollen vilken de övriga karaktärerna förhåller sig till.

Människan har helt klart ett komplext förhållande till staden som sin levnadsmiljö, ett slags existensiellt användargränssnitt som undersöks och analyseras genom littertur, musik och film. Jag tänker inte skriva så mycket mer om saken just nu men läs gärna Sanna Samuelssons fina text om staden. Eller titta på filmen nedan.

Berlin har blivit ett populärt resmål, inte minst för dess kulturella utbud. Relativt låga hyror, övergivna byggnader och tomma platser har gett förutsättningar för att kulturella verksamheter har kunnat etableras. Staden är fylld med gallerier, klubbar, små teaterscener och designaffärer. Denna bild av Berlin är något som också staden tar vara på i marknadsföringen av staden. Creative City-Berlin heter det. Här frodas kreativiteten vilket i dagens Richard Florida-inspirerade samhälle ses som en mycket stark fördel i kampen om företag och kapital. Det gäller att locka till sig den kreativa klassen genom ett varierat kulturellt utbud.

Men hur tar staden egentligen vara på de verksamheter som var med startade denna bild och på så sätt “satte staden på kartan”? Tidningen Zitty går igenom ett antal av de (mötes)platser som har varit drivande och medverkat till att ett kreativt klimat kunnat uppstå. Taschels, C/o Berlin, Yaam och Maria am Ostbahnhof är några som nämns. Många av dessa slåss nu mot fastighetsägares stigande priser för att få behålla sina platser i staden. I vissa fall, exempelvis Yaam och Maria am Ostbahnhof har staden sålt marken till utländska fastighetsägare som, självfallet, vill få valuta för pengarna och därmed bygga för mer kapitalstarka verksamheter. Med denna bakgrund frågar man sig däremot; om stadens politiker nu vill framställa Berlin som “the Creative City”, varför motverkas då de verksamheter som satte grunden för att en sådan bild har fått fotfäste? Borde staden inte istället utnyttja den resurs de faktiskt har och bygga vidare på de verksamheter som redan finns?!

Richard Florida, författaren till “The rise of the creative class”, är tillbaka. Denna gång behandlar han hur den ekonomiska krisen 2008 kommer förändra människors sätt att bo och arbeta i boken “The Great Reset: How New Ways of Living and Working”. Boken bygger på en artikel från 2009 i tidningen The Atlantic. Lyssna pa när Carol Coletta intervjuar Richard Florida om hans nya bok på Smartcityradio här.

Kriser, menar Florida i intervjun, har genom historien betytt förändringar i människors sätt att leva, exempelvis andra världskriget innebar början på tanken på den amerikanska drömmen där ett egenägt singelhus var och till stor del fortfarande är en väsentlig del. Florida menar att 2008 års ekonomiska kris kan ses som en liknande händelse som kommer ge upphov till ett skifte. Den ekonomiska krisen kan ses som ett uppvaknade och som innebär att folk även inser risker i att belåna sig för att köpa hus. I intervjun framför Florida att i och med ett allt flexiblare samhälle kommer en utveckling ske där det inte längre finns en strävan av att äga sitt boende på samma sätt som tidigare. Vi kommer att gå från ett “ownership society” till ett “rental society”. En orsak till detta är en allt mer osäker arbetsmarknad med flexiblare anställningsformer och där det kan vara svårt att förutspå sin framtida inkomst. Unga idag vill inte hamna i samma situation som sina föräldrar gjorde utan kommer snarare välja en lösning där de kan hyra bostad eller bil.

En annan förändring, enligt Florida, kommer vara hur människor (och företag) kommer värdera sin tid på ett annat sätt. Tid kommer bli mer värdefull och därmed kommer tidskrävande transporter mellan arbete och bostad att anses olönsamma. Tid är pengar, menar Florida, och ju mer tid som går åt till att sitta i långa bilköer ju mindre blir samhällsnyttan. Att människor bor närmare sina arbetsplatser behöver inte betyda att de har en fast arbetsplats utan istället kommer utvecklingen fortsätta på det sättet vi ser nu, där en arbetsplats kan vara i stort sett överallt. Det behöver inte vara ett skrivbord på ett kontor utan även på ett cafés uteservering eller på ett tåg.

Som ett led i detta betonar han framväxten av megaregioner. Hela städer kommer i större utsträckning kopplas samman med spårburen trafik, det vill säga tunnelbana, höghastighetståg och så vidare. Detta kommer spränga gränserna för vad vi idag kallar metropolisområden. Dessa kommer bli ännu större och med en allt mer intrigerad ekonomi där kapital och högutbildad arbetskraft kommer bli än mer centrerad än idag.

Hur ska då detta gå till enligt Herr Florida? Han sätter upp tre kriterier för hur städer ska tänka i denna fråga. Det första handlar om att inse att de traditionella industrijobb som nu försvinner i många västerländska städer inte kommer komma tillbaka. För det andra kan städer inte längre lite på att staten ska gå in och rädda dess ekonomi (jämför Saab och Trollhättan). Det tredje, menar Florida, är att ta vara på städers lokala potential. Det gäller att fråga sig vad som är speciellt just för detta område och därefter bygga och utveckla utifrån det. Det handlar inte om att följa mallar med förutbestämda strategier såsom att bygga stora arenor eller landmärken i form av arkitektritade hus. Han kallar det back to basic och refererar till Jane Jacobs, “it’s pure old urbanism”.

UDPF har läst modebloggar och observerat att Stockholm har begåvats med ännu ett kommersiellt konceptsamarbete. Biblioteksgatan har blivit Bibliotekstan i fastighetsägaren Hufvudstadens regi och rymmer stans lyxigaste butiker med bland annat nyöppnade Marc by Marc Jacobs och andra fashionistadrömmar.

Bibilotekstan.se visar vägen till den nya shoppingen i det anrika området mellan Norrmalmstorg och Stureplan. Biblioteksgatan har länge stått för överklassens konsumtionsvanor men ska nu nylanseras i en än mer kommersiellt gångbar variant. Helhetskoncept ser ut att vara ledordet. Trots att satsningen är så ny som bara några veckor gammal ges konceptet en historia genom att hänvisa till årtalet 1885 och borgerskapets glansdagar på hemsidan. På denna hemsida syns också en kvinna stående högt över hustaken med en falk sittandes på handen. Alla som har sett Wes Andersons film The Royal Tenenbaums associerar nog detta till den frihet man längtar efter när livet somnat till efter en stor, men numer bortglömd framgång. Vad Bibliotekstan vill säga med bilden är svårt att veta.

Men var finns biblioteken då? UDPF känner inte till något bibliotek inom området för satsningen. Det är en gata helt i privat regi där landets lyxigaste varu-utbud finns. På andra sidan Birger Jarlsgatan, vid Östermalmstorgs tunnelbanestation, finns också ett nyligen helt privatiserat område. Där har SL, Ekvator m.fl. förvandlat spärrområdet till en galleria med förnödenhetsshopping i form av lyxig choklad, pocketböcker, espressos och sushi. Här kan vi dock hitta ett bibliotek i ett samtida to-go-format. Den stressade, urbaniserade samtidsmänniskan kan snabbt springa in på T-banebibliotek Östermalmstorg för att få lite litteratur och kultur innan det bär vidare av. När ständigt nya beslut måste tas och val ska göras kan det också känns extremt skönt att du på biblioteket inte behöver välja vilka böcker du vill läsa, det har nämligen personalen redan gjort åt dig i form av så kallade t-påsar som hänger vid ingången.

Nya stadsrum och stadsdelar dyker ständigt upp i vår växande stad och då finns möjligheten för företag att finna olika värden att göra till säljande produkter. Medan Hufvudstaden och Bibliotekstan använder områdets historia och stil-arkitektur för att skapa det ny-gamla området låter SL och kommunen konsultbolaget Ekvator förvandla tunnelbanestationen till en prefab-plats långt ifrån t.ex. Östermalmstorgs över hundraåriga, mycket dominanta arkitektur. Detta konsultbolag har också utformat den nya gallerian i Liljeholmen där torget har omringats av privata konfektyr-kedjor redo att ta emot söderortsborna. Inne i gallerian kan denna vy skådas. Vad som ska ske i denna food court förutom att äta är oklart och modebloggare som Lisa Corneliusson verkar inte ha hittat hit.

Lisa Corneliusson frågar sig vem som har rätt att lansera en ny stadsdel. Svaret på frågan verkar vara den som tar sig den och har tillräckligt med ekonomi för detta. Då verkar alternativen vara plastiga look-a-like-platser med alla standard-kedjor eller lyxiga “unika” miljöer. Båda alternativen ger lika mycket Disneylands-känsla.

Under temat Stockholm – en stad i förvandling bjuder ABF in till diskussion den 10 mars. Arkitekt Eva Eriksson, plandirektör Inger Holmqvist och Stadsbyggnadskontorets chef Susanne Lind debatterar, moderator är Christoffer Barnekow.

ABF-huset, kl 18, 10 mars

Det fjärde och sista samtalet i Stadsmuseets samtalsserie kring miljö behandar ämnet Energisnåla hus. Nya hus ska vara energisnåla och gamla hus ska miljöanpassas. Men hur ser verkligheten ut egentligen? Är moderna hus så bra och de gamla så dåliga? Och kan bevarande av äldre byggnadsteknik vara ett sätt att bidra till klimatanpassningen? Medverkande är en byggnadsantikvarie från Stadsmuseet.

Biljetter kan köpas i café Ryssgården och kostar 110 kr. I biljettpriset ingår soppa, bröd, smör och kaffe.
Soppa: Len spenatsoppa med ägghalva.

Tid: 18.00

Läs mer om samtalen här.

Det tredje samtalet i Stadsmuseets samtalserie om miljön kommer behandla ämnet soppor och källsortering. Myter och sanningar och myter om sopsortering reds ut. Sorteras verkligen färgat och ofärgat glas i olika fack? Finns det någon anledning att skölja förpackningen innan återvinning när vattnet också drar energi? Och är det verkligen en modern företeelse att sopsortera? Medverkande är Elisabeth Brenning, antikvarie.

Biljetter kan köpas i café Ryssgården och kostar 110 kr. I biljettpriset ingår soppa, bröd, smör och kaffe.

Tid: 18.00

Soppa: Krämig morotssoppa med ingefära och apelsinzest.

Läs mer om miljösamtalen här.

I och med att Stockholm är utnämnt till miljöhuvudstad 2010 anordnar Stockholms stadsmuseum fyra samtal kring miljön. Det första samtalet, torsdagen den 11:e Februari, kommer behandlar ämnet  “Stockholm som miljöhuvudstad – Vad har vi gjort för att förtjäna det?” Kvällens ämne introduceras av Örjan Lönngren från miljöförvaltningen.

Biljetter går att köpa i café Ryssgården och kostar 110 kr. I priset ingår även soppa, bröd och kaffe.

Tid: 18.00

Soppa: Mustig potatissoppa med rotselleri, purjo och en klick citroncreme.

Läs mer om miljösamtalen här.

 

Brunkebergstorg ingår i arbetet “Tre torg” där även Sergels torg och Gustav Adolfs torg ingår. Planprocessen för projektet ligger än så länge endast i startskedet.

Läs mer om planerna för Brunkebergstorg på Stockholms stads hemsida eller i DNs artikel.