Vad glad jag blir att jag har hittat till er blogg! Hittade den av en slump, såg länken på tidskriften Arkitekturs blogg. Själv studerar jag landskapsarkitektur i Edinburgh, Skottland och finner dessa frågor och teman på er blogg högst intressanta och inspirerande! Hoppas ni kommer hålla bloggen levande länge till!

Bygg 50 meter från vattnet, det finns plats för allmänheten ändå. Det är bra för Sverige att det byggs vid vattnet och ringa in stugan bara. Sedan så kan allmänheten vara vid stranden som vanligt.

Man ska få sätta ut en brygga, men det ska finnas en lag som säger att man inte kan mota bort folk som vill vara på bryggan eller vid marken, det är bara stugan och ca 5 meter runt om själva stugan som är tomten, resten är för allmänheten d.v.s allemansrätten.

Så varför kan man inte kompromissa med strandskyddet, så att markägare kan få bygga vid vatten och samtidigt tycker jag att folk ska få vara där som vanligt, att plocka bär, tälta, bada och använda bryggan samt resten av marken mm.

Det räcker att strandskyddet är på 50 meter. Annars blir det så stora tomter och dyra i inköp om man inte får bygga närmare än 100 m som det är i dagens lag. Det är bra för landet om man bygger mer vid landsbyggden där det är mindre med folkmängd.

Hur kul är det med bara skog och igenväxta ständer som man knappt kan gå i land. Det blir mer liv och rörelse i en sjö om det finns mer stugor.

Strandskyddets lag är en gammal lag från 50-talet, det är verkligen dags att förnya den och göra den mer rättvis, för den inskränker på äganderätten.

Kommunen kan köpa in mer mark av oss markägare eftersom vi inte får bygga vid vatten för att dispanser från strandskyddet är för restriktiva. Så kan väl kommunen göra naturreservat eller vad de vill med marken.

Med detta förnuft så kan markägare använda marken och allmänheten kan få vara där. På så sätt blir det inte lika orättvist. Varför kan det inte vara så?

”Samhällsplaneraren – färdledaren mot framtiden
Vilken blir samhällsplanerarens roll framöver? Vad kommer att vara basen i vår profession? Vilka färdigheter blir efterfrågade i samhällsutvecklingsarbetet?
Samhällsplanerarens profession blir att sätta samman en konsekvent helhet av olika utvecklingssträvanden och att uttrycka denna helhet i begripliga och inspirerande termer för dem som vill driva samhällsutvecklingen.
Det som tonar fram är samhällsplanerarens som en färdledare mot framtiden. Färdledaren är inte den som själv vet hur framtiden ser ut, utan den som kan hjälpa andra att hitta både den framtid de vill arbeta för och en bra väg dit.

Vad ska samhällsplaneraren ha för kompetens?
Samhällsplaneringens uppgift är att ge beslutsfattare råd och vägledning inför beslut som har betydelse för hela samhällets utveckling. Samhällsplaneraren ska visa på olika möjliga åtgärder för att uppnå önskade resultat, valmöjligheter och konsekvenser av olika val. Samhällsplanerarens arbete måste grundas på följande kompetenser:
1. Kunskaper om verkligheten
2. Förmåga att hantera komplexa system
3. Sammansättningsförmåga
4. Förmåga att kommunicera
5. Opartiskhet och integritet

1. Kunskaper om verkligheten.
- Faktiska förhållanden: Samhällsplaneraren måste inför beslut och valsituationer ta fram kunskaper om den verklighet besluten gäller. Förutom allmänna kunskaper om förhållanden i samhället måste specifika kunskaper tas fram inför varje beslutstillfälle.
- Planerings- och beslutsprocessen: Samhällsplaneraren måste vara förtrogen med planeringsprocessen generellt och specifikt samhällsplaneringsprocessen och hur beslutsprocesser går till, allmänt och i samhälleliga beslutsorgan speciellt.

2. Förmåga att hantera komplexa system
- Analys och struktureringsförmåga: Samhällsplaneraren måste ha förmåga att analysera komplexa problemställningar och strukturera mångfacetterad verklighet så att den blir hanterlig och begriplig utan att komplexiteten försvinner.
- Bedöma konsekvenser av olika handlingar: Samhällsplaneraren måste kunna se och bedöma vilka konsekvenser olika handlingsalternativ ger, vilken grad av måluppfyllelse de ger och vilka andra konsekvenser en åtgärd ger inom olika områden.

3. Sammansättningsförmåga
Samhällsplaneraren ska ha förmågan att sätta samman olika åtgärder så att de samverkar och bildar mönster som är inbördes konsekvent och inte motsägelsefullt. Man kan tala om att sätta samman olika komponenter till en fungerande helhet med reservation att en total samhällelig helhet torde vara omöjlig att skapa för såväl beslutsfattare som samhällsplanerare.

4. Förmåga att kommunicera
Samhällsplaneraren ska vara tränad i att kommunicera med andra människor kring de analyser och åtgärdsalternativ som arbetats fram. Detta kräver kunskap om hur mänsklig kommunikation fungerar och det kräver träning i olika uttrycksformer som tal, bild, text, ljud mm.

5. Opartiskhet och integritet
Samhällsplaneraren måste kunna skilja på sakkunskaper och värderingar samt hålla en professionell och opartisk linje för att vara trovärdig. Samhällsplanerarens roll är inte att vara beslutsfattare utan att förse beslutsfattarna med bästa tänkbara underlag. Samhällsplanerarens integritet måste vara så hög att man står för sina professionella bedömningar även om besluten fattas i strid med dessa och inte anpassar sina bedömningar efter beslutsfattarnas önskemål.”

Tack!