Kommentarer till En blandning mellan gammalt och nytt

Av: Emil

Emil — Sat, 26 Sep 2009 16:26:04 +0000

Den varierade bebyggelsen står just nu i fokus, postmodernism och individualism. Staden torde därigenom få en intressant stadsbild byggt på slump och många olika initiativ. Detta medför många positiva värden åt staden.
Men man får inte glömma bort de värden som den modernistiska synen har gett vårat Stockholm. Att antikvarier och planerare har satt ned foten och styrt stadens utseende kan ha skapat alldeles unika värden för Stockholm. Avsaknaden av en variation i stadsdelarnas gestaltning har gett mycket tydliga årsringar för Stockholm, var tid, vart ideal har sin plats. Detta har medfört att större kluster av varje tid och ideal finns bevarat i staden, självklart moderniserar och delvis förändrat, men i det stora hela med en bevarad stadsbild och byggnadskontext.
Självklart måste vår tids individualistiska och liberala syn också få en del av stadsbilden, men vi måste se till att den bara blir en del av vår unika stadsbild.

Kort och gott, exploatera med respekt för de värden som redan finns!

Av: Lisa

Lisa — Sun, 20 Sep 2009 21:14:09 +0000

Hej,
resultatet av att blanda gammalt och nytt kan i många fall bli enastående och det är väl här någonstans Jacobs inte riktigt räcker till.

I Tyskland är den disksussionen nyare än i Sverige. Det faller tillbaka på vilken bevarandeideologi som fått företräde i de respektive länderna. I Sverige har den italienska restaureringsideoligin (Venedigdokumentet från 1964, http://www.icomos.se/int_dok.asp) haft företräde framför andra. I den slås det fast att rekonstruktioner/restaureringar/renoveringar ska göras så att det gamla är avläsbart. Det nya får inte misstas för gammalt. Därför fyller man t.ex. inte i målningar på sånt sätt att man tror att det är ursprungskonstnären som gjort det. Istället använder man sig av lakuner. Det nya ska dock alltid underställas det befintliga, arkitektoniskt och historiskt, dvs det som brukar kallas kultrhistoriskt värde. Detta avspeglas även i lagstiftningen (PBL har t.ex. et varsamhetskrav vad gäller förändring av all bebyggelse) samt i bevarandets teori och metod. Antikvarier utbildas bland annat i var gränsdragningarna kan tänkas gå samt hur ideologin förhåller sig till klagstiftning och planering i stort.

Att kontrastera nytt med gammalt är i Sverige alltså ett hyfsat gammalt och ett vedertaget sätt att hantera förändringar av befintlig bebyggelse och konst (konservering). Ett förhållningssätt som dessutom Sverige som stat åtagit sig att följa. De offentliga bevarandeinstitutionerna arbetar efter och för att sprida denna princip till exempelvis arkitekter och planerare.

Dock så ska man aldrig låsa sig fast vid en ideologi. Det finns tillfällen där rekonstruktioner som totalt underkastar sig det gamla har en poäng. Det beror på vad det är man vill åstadkomma, ex för att hålla ihop en miljö där helheten går före det enskilda huset. Och det är här någonstans man hamnar om man vill diskutera skylines och höga hus och bevarande.

Ett förhållningssätt som detta ställer naturligtvis höga krav på det som kompletterar (för det är det det handlar om). På arkitekten som ska rita det nya (att inte ta sig för stora friheter gentemot det befintliga, dvs att motstå frestelsen att ”förbättra”) och på de som bestämmer vad värdet i det befintliga är (att inte hemfalla åt allt förmycket nostalgi samt att motstå frestelsen att återupprätta dåtida stordåd).

Oavsett vilken bevrandeideologi man har så står bevarande i vilket fall inte i motsats till ett förändring (bara vissa typer av förändringar).

Av: Anders Anttonen

Anders Anttonen — Sun, 20 Sep 2009 12:53:56 +0000

Hej Jessica.

Jag hängde i Väst-Berlin under hela åttiotalet och såg mycket spännande postmodernism. Ett område jag minns var Tiergarten-Stadt Süd nära Neuer See i Tiergarten. Där såg jag 80-talsarkitektur som Sverige inte kom i närheten av. Jag märker mycket bygglädje i Mitte, som tidigare tillhörde Öst, nuförtiden. Stadsradhusen vi Hausvogteiplatz, t ex. Det händer mycket i Berlin precis som på glada 80-talet.