Under större delen av 1900-talet har planeringen varit inriktad på bilens framkomlighet i staden. Bilen ansågs tillhöra framtiden och den ökade bilismen kom att påverka människors livsstil på ett avgörande sätt. Idag har synen svängt. Självklart är bilen fortfarande en viktig del och en förutsättning för att många människors vardagsliv ska fungera men en ökad bilism anses inte längre som hållbart ur miljösynpunkt. I de miljökvalitetsmål som regeringen satt upp finns det istället en strävan mot en samhällsplanering där bilanvändandet kan minska. Svenska dagbladet publicerade den 25:e januari 2009 en artikel med rubriken “Bilen styr” som tog upp just bilismens historia inom svensk samhällsplanering. Men har verkligen synen på bilen i samhället förändrats? Idag byggs det externa köpcentrum utanför i stort sett varje större svensk stad. Infrastrukturen kring dessa förutsätter att konsumenten kan ta sig dit med bil vilket på ingalunda sett går i linje med målet om minskad bilism. Samtidigt sker detta i många fall på bekostnad av den lokala servicen. Är det inte dags att satsa på något nytt? En planering där inte bilen behöver stå i centrum utan istället människornas framkomlighet exempelvis med en utbyggnad av kollektivtrafiken?
Om du vill läsa mer om på vilka grunder som kommunerna fattar sina beslut vad gällande etablering av externa köpcentrum har Boverket nyligen kommit ut med en rapport som tar upp just detta.
8 kommentarer
Linus skriver:
Feb 12, 2009
Bilismens död blir framtidens bröd… eller?! Satsar vi på kollektivt resande samt ett kraftigt utbyggt tågnät klarar vi oss nog.
Sara skriver:
Feb 12, 2009
ja, jag säger ja, jag säger ja.
Fram för framtiden,
Fram för nytt tänkande och en ny planering!
kör bara kör säger jag (och då inte med bilen först och främst :-)
Gustav skriver:
Feb 12, 2009
Verkligen toppen att ni startat denna fantastiskt spännande sida, bra jobbat! Bilen har verkligen präglat planeringen sedan 1930-talet och på ett i många fall destruktivt sätt. Dagens externhandel ska dock inte endast ses som ett led i ökat bilberoende. Externhandeln har i många fall negligerats av den kommunala planeringen och i synnerhet i relation till stadens infrastruktur. I Stockholm är det synnerligen talande att exempelvis Kungens kurva vars handelsomsättning står i proportion till en medelstor svensk stad saknat en fungerande kollektivtrafikkoppling (nu får vi hoppas att Spårväg syd kan råda bot på detta). De externa handelsplatserna borde integreras med staden. Men de flesta kommuner, pådrivna av exempelvis Boverket, ser förtätning som den enda hållningen för stadens framtid. Vilket i Stockholms fall innebär att bygga lager på lager i centrum (se artikel i DN denna vecka), vem har råd att bo där? Den traditionella stadens struktur är idealet, där gatan och torget utgör den rumsliga grunden utifrån vilken staden definieras. I stadens periferi bor dock de flesta, och här skulle nya bostäder kunna byggas billigt och varför inte i närheten av handel. Nya stadsrum kan skapas i stadens periferi i samklang med handel och kollektivtrafik. Exempel på detta finns i Kupolen, Dalarnas största externhandelsplats, där en busshållsplats har byggts in i själva Kupolens huskropp. I Borlänge försöker även kommunen skapa en tydligare koppling mellan det traditionella stadscentrumet och Kupolen. Stockholm har inga liknande ambitioner, utan satsar agorafilt sin energi på att förtäta in absurdum, vilket jag skulle vilja kalla förlegad planering.
Monika skriver:
Feb 12, 2009
Bilen kommer aldrig försvinna men däremot kan jag tycka att man måste strama åt möjligheterna till att använda bilen, genom att tex höja biltullarna, bygga smalare vägar och tillföra mer cykelvägar. Om det skulle bli lite mer krångligt att ta bilen, skulle människor stå över det alternativet eftersom det ligger i ”vår” natur att ta den enklaste vägen. Det är också viktigt att tänka på vad som händer när bilen inte används lika mycket och hur mycket som krävs av planeringen i kollektivtrafiken för att allt ska funka, tex fler tunnelbanor. Hur blir det med busstrafiken, den kommer tyvärr behöva utökas, men det är fortfarande bättre än att alla har bil.
En annan ide jag har tänkt på, är bilpooler, det skulle man kunna utveckla mer än de som redan finns idag, smidigt!
Adam Mickiewicz skriver:
Feb 12, 2009
Tyvärr så är verkligheten inte lika enkel. Infrastrukturfrågor är idag väldigt viktiga inte minst ur ett politiskt perspektiv. Vi har blivit så vana vid bilen och de bekvämligheter som den ger, att ett politiskt initiativ om höjda biltullar och smalare vägar aldrig skulle slå igenom. Tänk er ett folkligt ramaskri med Aftonbladet i spetsen för pöbeln…Innan sådana åtgärder ens blir möjliga bör vi försöka uppfylla ett par andra kriterier.
För det första så är arbetet med att erbjuda goda alternativ till bilen väldigt viktigt. Om det ska ske en gradvis förändring av den mentala inställningen till bilism ser jag detta första steg som absolut nödvändigt. Vi måste visa att det faktiskt kan bli smidigare att ta sig fram kollektivt än motorburet. Kollektivtrafiken måste ges högre prioritet men även hanteras annorlunda än vad den gör idag. Synsättet verkar vara att kollektivtrafiken är ett komplement till biltrafiken, när det snarare bör vara tvärt om. Sedan kan det ju diskuteras hur kollektivtrafiken ska förändras. Mer tåglösningar? mer cykelbanor? bilpooler? Gångavstånd? Färjor? Själv är jag inne på någon form utav direkttåg som komplement till den befintliga tunnelbanan om vi tar Stockholm som exempel. Detta är dock en annan diskussion…
För det andra så måste planeringen i sig ändra fokus. Gustavs inlägg säger en del om detta. Här hyser jag dock stora förhoppningar om framtiden utifrån mina observationer av undervisningen på KTH och Stockholms Universitet. Bara det faktum att vi som nu går planeringsutbildningar på dessa institutioner har utvecklat ett annorlunda synsätt på planering är lovande.
Ida Larsson skriver:
Feb 13, 2009
Angående förtätning av Stockholm: Artikeln i DN visar verkligen på den skygglappspolitik som förts i Stockholm den senaste tiden, speciellt vad gäller bostäder. Denna fokus på innerstaden in absurdum har ju såklart att göra med att det är platsen för maktens centrum och gör också att förorten som expanderingplats och plats för förtätning och förändring försvinner i media -och kanske också ur stadsbyggnadskontorets agenda. Fram för mer öppna ögon för de möjligheter som finns utanför tullarna.
Erik E skriver:
Feb 13, 2009
En utbredd bilism för inte bara med sig ekologiska nackdelar, utan även rumsliga nackdelar. Biltrafik tar stor plats: det är få som åker i varje bil, och varje bil behöver sitt utrymme. När många tar sig fram med bil på tättrafikerade vägsträckor måste vägarna byggas ut, och mark för detta måste tas i anspråk. När vägen väl är utbyggd lockas fler trafikanter till till den och efter ett tag måste den byggas ut igen, tills stora trafiklandskap vuxit fram. Vad som är en viktig trafikled för någon, är för den andre en bullrande barriär i boende- eller vistelsemiljön. Vidare så bullrar trafiklandskapen och områdena i dess närhet förlorar attraktivitet och marken har gått till ”spillo” åt en så tråkig sak som en motorväg…
Ida-Maria skriver:
Feb 18, 2009
Att förtäta innestaden har länge varit planeringsideal och politikers bot på en ökad önskan om minskad bilism. Men samtidigt som förtätning och en arkitektonisk lager på lagereffekt sker i staden, finns det en motsägelsefull planering i utbyggnaden och ombyggnaden i motorvägsnätet. Finns det kanske en rädsla för att som stad ta ställning mot bilismen och då ”hamna på efterkälken”?? Men precis som att en förtätning av innerstaden anses vara lösningen för ett hållbart samhälle bör de som finns utanför den ekonomiska och politiska maktsfären (och därmed utanför innerstaden) uppmärksammas. Som exempel ligger Färgfabriken längre fram här, som låter sitt projekt Stockholmsutställningen 2010 ha sitt centrum i Järva.