Idag skriver integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) en debattartikel i DN tillsammans med Erik Ullenhag om hur de vill se miljonprogrammens framtid. UDPF tycker att det är en viktig fråga att uppmärksamma, speciellt på regeringsnivå.
Sverige har sitt välstånd att tacka för mycket av det som hände under mitten av 1900-talet. Idén om folkhemmet blev en välkommen verklighet för många familjer. Samtidigt som Sabuni och Ullenhag ser det som ett av 1900-talets största misstag kan det paradoxalt nog också ses som en av 1900-talets största prestationer där många människors levnadsstandard ökade.
Tyvärr har dessa områdens utveckling i många fall inte varit särskilt positiv och undermålig fastighetsskötsel har vid flertalet gånger uppmärksammats i bl.a. SVTs Uppdrag Granskning. Sabuni och Ullenhag får fram många sanningar i artikeln, integration är en viktig bit av den fysiska planeringen då den inte bara beror på sociala villkor, arbete och språkkunskaper. Dock kan fysisk planering inte ta allt ansvar för en positiv utveckling i dessa undersatta områden.
Stadsbyggande är något som sker på lång sikt då fysiska strukturer är statiska tillskillnad från de sociala. Att då, som påstås i artikeln, lösa förortens problematik genom rivningar ger intrycket av att tänka kortsiktigt. Erfarenhet av detta finns med exempel från Stockholmsförorten Tensta där rivningar och ombyggnationer inte har gett den effekt som eftersökts.
Miljonprogrammets förorter står inför många och nödvändiga förändringar inom en snar framtid. När detta sker är det av absoluta vikt att ta hänsyn till att dessa områden är en hemmiljö för ett stort antal människor, vilka bör ha det största inflytandet vid den dialog som måste äga rum innan eventuella rivningar sker. Artikeln nämner en rad förslag på lösnignar som te.x tvångsförvaltning och sammankopplande av förorter genom bebyggelse. Detta är alla delar av en bra lösning anser vi, men vart finns dialogen och från vem/vilka utgår makten? Hur ska människor finna samhörighet i sin närmiljö om man inte har fått ta del av dess skapande och utveckling? Vidare kan man också fundera över för vem man bygger? Se bara på protesterna mot lyxsaneringar i Husby.
Mer läsning på Göteborgs Posten och Dagens Nyheter.
7 kommentarer
Petter skriver:
Mar 20, 2009
De kan väl börja med att bygga bostäder och kontor först? Vill de ha in företag får de väl se till att bygga kontorshotell och att mark finns ledig. Att tvinga bort människor löser ju inget.
Frida skriver:
Mar 21, 2009
Jag vill tillägga att Sabuni och Ullenhag faktiskt uppmuntrar till ett engagemang hos de boende i miljonprogramsområdena, vilket också krävs för att det ska kunna bli någon förändring. Precis som att det också är viktigt att göra andra förändringar, mer än i den fysiska planeringen, så måste också människorna ”i utanförskap” låtas komma in i samhället och framförallt arbetsmarknaden; upprustningar och renoveringar tjänar ingenting till om de boende inte har råd att bo kvar efteråt. Däremot krävs det att standarden på husen i de utsatta områdena höjs för att människor ska vilja bo kvar efter att de har kommit in på arbetsmarknaden (tendensen är man väljer att flytta då). Är däremot husen i så pass dåligt skick att de inte går att ”rädda” genom sanering och renovering så tycker jag faktiskt att de borde rivas, oberoende av om de husen låg i ett miljonprogramsområde, i innerstan eller i en villaförort. Huvudsaken är att de boende får ett annat boende som är av samma storlek och prisklass. Så skulle iaf jag själv vilja ha det om staten/kommunen/fastighetsägaren var tvungen att riva mitt hus.
Ida-Maria skriver:
Mar 21, 2009
Du har helt rätt Frida! Däremot kan man ifrågasätta nödvändigheten i att riva bostäder när det råder en bekräftat stor bostadsbrist med stor otrygghet som följd. Problemet är ofta att de som har möjlighet att ta sig ifrån dessa områden också gör det. Kanske är det då viktigare att skapa plats för alla typer av människor, aktiviteter, företag, events och kommers för att på så sätt skapa ett fungerande samhälle?
I dagens situation kan det knappast ske genom rivningar!
Annelie skriver:
Mar 23, 2009
Jag tror inte rivingar är lösningen, i alla fall inte i Tensta där jag bor. Tror heller inte att det har rivits något här, däremot byggdes det om och byggdes nytt inför bomässan 2006. Det handlade bland annat om att förändra befintliga hus så att de bättre passade den nuvarande befolkningens behov (bla genom att göra om två treor till en etta och en femma). Det som behövs är fler butikslokaler och fler företag i området!
Jonas Frejd skriver:
Mar 26, 2009
När det numera finns en konsensus kring att beslut om fysiska förändringar i förorten inte skall ske ovanför de boendes huvuden så bör man också komma ihåg att många av de boende inte känner samma typ av platskänsla till orten som medel-Svensson gör till sin uppväxtort.
Att flytta till Rinkeby eller Fittja är för många inget förstahandsval utan kanske den enda lösningen. Därför bör man enligt mig försöka stimulera platskänslan innan man gör påtagliga fysiska förändringar, hur ska då det gå till? Att försöka ge de boende ekonomiska möjligheter att köpa loss sin egen hyresrätt till en bostadsrätt har prövats i Rosengård utan succé, men detta betyder inte att det är fel tänkt utan att det behöver omarbetas och andra alternativ bör testas. Kan man väl skapa en stark platskänsla så får man också ett engagemang kring hur man vill utforma sin fysiska närhet på köpet.
Först då kommer vi nog se fler boende i de aktuella förorterna diskutera deras omgivning på liknande forum som detta.
Jonas Frejd skriver:
Mar 26, 2009
Vill också understryka att jag främst syftar på att man behöver stimulera utlandsfödda svenskars platskänsla till förorten eftersom det är dom som oftast inte har kunnat välja sin vistelseort på samma sätt som en generationssvensk.
shaniedia skriver:
Dec 14, 2010
Drug Tree cheap valium Buy cheap Valium (Diazepam) drugs at reliable online pharmacy. No prescription! http://www.davisholistic.com/ – order valium