Idag rapporterar flertalet nyhetsmedier om att bostadspriserna återigen ökar och är idag uppe i nya rekord. I Stockholms innerstad ligger idag snittet på 55 763 kronor per kvadratmeter, högst är dock priset i Oscars församling där en köpare betalade 6,8 miljoner kronor för en lägenhet på 71 kvadratmeter. Det gör ett snitt på nästan 96 000 kronor kvadratmetern.
Naturligtvis är detta siffror att förfasas över och troligen kommer bostadsbristen och ökade priser bli till en valfråga både i nationellt och i Stockholm. 2010 är ett år då det byggs som aldrig förr och UDPF har tidigare skrivit om hur innerstaden förtätas och exploateras, exempelvis här. Vi har även skrivit om Stockholmsmodellen, skapad för att ge en mer marknadsanpassad hyressättning, här.
Stockholms stadsbyggnadsborgarråds parti, Moderaterna, skriver att Bostadssektorn är inte längre plan- och normstyrd utan styrs i huvudsak av konsumenternas efterfrågan. Detta är den långsiktigt bästa grunden för att få till stånd det utbud av såväl hyresrätter som andra upplåtelseformer som de boende vill ha.
Moderaterna talar här om en friare marknad där olika socio-ekonomiska rum får frihet att skapas. Riskerna för en polariserad stad blir uppenbara. De som befinner sig i en ekonomisk säker ställning ges möjlighet till val kring sin bostadssituation, arbetssituation och i förlängningen också sitt rörelsemönster i staden, medan andra hänvisas till geografiskt och makt-perifera områden av staden. Detta gör staden till ett segregerat rum där allt i från makt, etnicitet, kön, religion polariseras och ger oss en stad långt ifrån det mångkulturella samhälle med ett minskat utanförskap som politiker från alla läger lovar oss inför valet.
SVD skriver om bostäder och ränteläget här.
Update: även City skriver idag om hur ökade bostadspriser får effekter för människor. Klicka fram till sida 3!
2 kommentarer
Niklas skriver:
Mar 11, 2010
Detta är inte en hållbar utveckling. Folk måste ha en bostad och oftast är det enda alternativet att köpa en bostad. Annars får man stå i bostadskö en tid. I kommunen Tyresö är kötiden 3 år. Detta driver upp priserna. Helt i onödan eftersom politikerna är de som kan göra något åt det!
Om priserna av någon anledning börjar falla så får man tänka på att många är lånade upp till öronen. Om värdet hamnar under lånebeloppet så kan de tvingas amortera. Detta händer förr eller senare. Amorteringsfritt blir historia!
Att omblida hus från miljonprogrammet till borätter är också fel. De börjar närma sig den ålder då de behöver stambyten och dylika renoveringar. Nu är det låga räntor, men ändå är det dyrt. Folk är alltså lånade upp till öronen. När renoveringar blir aktuellt blir det ännu dyrare, särskilt när räntorna då kanske har stigit. Föreningen kan då välja antingen konkurs eller att eftersätta renoveringen. Resultatet kan bli att det finns fina hyresrätter och nerslitna borätter i framtiden.
Värt att tänka på är att om föreningen går i konkurs så får innehavarna inte tillbaka sina insatser. Huset säljs och de blir hyresgäster. Eventuellt överskott kan de få men de är oprioriterade fordran. Däremot är banklånen kvar och måste amorteras även när man inte har kvar borätten. Försiktighet anbefalles alltså när man ska köpa en lägenhet i ett äldre område som tidigare varit hyresrätter!
Ida-Maria skriver:
Mar 16, 2010
@Niklas
Ja, bostadsmarknaden har inga enkla lösningar och generellt är folk idag belånade till ett ännu högre index nu än under bostadskrisen i början av 1990-talet, vilket skulle resultera i värre konsekvenser idag om vi gick in i en en ny kris.
Trenden för utförsäljning har också vänt i en stad som Stockholm, dvs. utförsäljning av allmännyttiga bostadsbolags hyresbestånd (inte privata) har stoppats i innerstaden men uppmuntras i ytterstaden. Ett dolt motiv kan tänkas vara de stora upprustningar som exv. Järvafältet står inför men kanske man också vill försöka uppmuntra blandade upplåtelseformer för att locka till sig olika grupper av människor. Intresset i vissa förorter är större än i andra, vilka sammantaget beror på olika människors olika förutsättningar. I samtliga delar av en stad borde man uppmuntra till inte bara detta men också blandade boendeformer. På så vis skulle en större blandning av befolkningen och staden kunna främjas. Detta är lättare sagt än gjort när det är många olika aktörer inblandande.
Miljonprogramsområdena står inför en stor omvälvning och utförsäljning är inte lösningen. Driften av dem bör heller inte läggas ut på entrepenad (med tanke på hur Malmös stadsdel Rosengård har negligerats). Ansvaret kan inte förskjutas utan först måste en rättmätig upprustning ske innan folk ges möjlighet att köpa sitt boende, annars riskerar både föreningar och privatpersoner att falla offer för en överhettad bostadsmarknad. Så det som behövs just nu är att kommunen och staten tar sitt ansvar istället för att dela ut det till fastighetsägare och bostadsrättsinnehavare.
/Cattis och Ida-Maria