Berlin har blivit ett populärt resmål, inte minst för dess kulturella utbud. Relativt låga hyror, övergivna byggnader och tomma platser har gett förutsättningar för att kulturella verksamheter har kunnat etableras. Staden är fylld med gallerier, klubbar, små teaterscener och designaffärer. Denna bild av Berlin är något som också staden tar vara på i marknadsföringen av staden. Creative City-Berlin heter det. Här frodas kreativiteten vilket i dagens Richard Florida-inspirerade samhälle ses som en mycket stark fördel i kampen om företag och kapital. Det gäller att locka till sig den kreativa klassen genom ett varierat kulturellt utbud.

Men hur tar staden egentligen vara på de verksamheter som var med startade denna bild och på så sätt “satte staden på kartan”? Tidningen Zitty går igenom ett antal av de (mötes)platser som har varit drivande och medverkat till att ett kreativt klimat kunnat uppstå. Taschels, C/o Berlin, Yaam och Maria am Ostbahnhof är några som nämns. Många av dessa slåss nu mot fastighetsägares stigande priser för att få behålla sina platser i staden. I vissa fall, exempelvis Yaam och Maria am Ostbahnhof har staden sålt marken till utländska fastighetsägare som, självfallet, vill få valuta för pengarna och därmed bygga för mer kapitalstarka verksamheter. Med denna bakgrund frågar man sig däremot; om stadens politiker nu vill framställa Berlin som “the Creative City”, varför motverkas då de verksamheter som satte grunden för att en sådan bild har fått fotfäste? Borde staden inte istället utnyttja den resurs de faktiskt har och bygga vidare på de verksamheter som redan finns?!

Jane Jacobs skrev redan på 60-talet om vikten av blandad bebyggelse i staden. Att blanda ny bebyggelse med redan befintlig skapar förutsättningar för en dynamisk utveckling av staden. Det urbana rummet ska vara miljö där alla kan skapa sig ett rum, där de kan känna sig trygga och hemma. På så sätt kan också en stad för invånarna skapas där de också känner att de är en del av dess utveckling utveckling.

Nyss hemkommen från Berlin efter en termin av funderingar kring planering, bebyggelse och stadsutveckling är det just detta som återkommer. Berlins stadsrum skapar en dynamik. Blandning av olika typer av bebyggelse, gammal och nytt, toppmodernt och förfall. Staden har på grund av sin historia många oexploaterade platser som idag används för att skapa något nytt. Det kan röra sig om hur stadens invånare själva vidareutvecklar det urbana rummet men också hur ny bebyggelse verkligen får sticka ut och gärna placerar bredvid ett äldre hus. Det skapar kontraster och det är också så Berlin ofta beskrivs, som kontrasternas stad! Berlinarna tycker också om att skryta om sin moderna inställning till arkitektur. Det får gärna vara “världskändisar” som får de stora arkitekturuppdragen, allt för att sätta staden på kartan. Och visst har de en bra grund att bygga på; arktitekter såsom Mies van der Rohe, Schinkler, Gropius, och Le Corbusier finns alla representerade.

Ett av de senaste tillskotten är Neues Museum på Museum Insel som kommer att återöppna nu i dagarna efter 50 år av förfall. Museet är byggt mellan åren 1843 till 1855 efter ritningar av Stüler och blev under andra världskriget mycket skadat. Framtill slutet av 90-talet har byggnaden stått tomt och i många fall tog naturen över, rummen utvecklades till pittoreska småträdgårdar med hängväxter och andra buskar och träd. På senare år har museet genomgått en uppbyggnad genom arkitekten David Copperfield. Resultatet blev en blandning mellan det gamla och något nytt. Det som fanns kvar och kunde bevaras gjordes men delar som hade förfallit för mycket fick ett nytt modernare utseende. För att byggnaden ändå skulle ha en sammanhållande känsla bevarades de klassiska elementen exempelvis fönsterordningen. Återuppbyggnaden av museet har lett till en debatt och bevarande och vidareutveckling. Borde man inte ha återuppbyggt det såsom det såg ut tidigare? Och svaret är självklart en smakfråga men Das Neue Museum kan ändå ses som en del av den blandade stad som Berlin ändå är. Ett hus som speglar kontraster just som staden i stort också gör.

Området kring flygplatsen Tempelhof har en 150-årig historia av flygtrafik. Fram till 1920-talet användes området främst i militära syften men 1923 öppnade Berlins första centrala flygplats. Den välkända terminalbyggnaden, ritad av en Lord Norman Foster, är uppförd i en tidstypisk nyklassicistisk arkitektur och är än idag en av Europas största byggnader.  Flygplatsen fick en central roll under Berlinblockaden 1948/49 då flygplan, främst amerikanska, skapade en luftbro för försörja staden med mat och andra förnödenheter.  Sammanlagt utgör området, det mörkare gula på kartan, en yta på omkring 380 hektar.

Flygplatsens framtid har sedan början av 1990-talet varit en viktig fråga inom samhällsplaneringen i Berlin. Till en början rörde det främst frågan om huruvida flugplatsen skulle tas ur bruk eller fortsätta med sin trafik. Den diskussionen ledde till Berlins första folkomröstning 2008 som därmed resulterade i ett beslut om nedläggning. Den 30 oktober förra året lyfte de två sista planen från flygfältet och därmed påbörjades ett nytt kapitel i flygplatsens historia.

Planeringen för området går under mottot “Tempelhof Freiheit” och tanken är att det stora flygfältet ska bevaras obebyggt och omvandlas till en park i storlek med Central Park i New York. Omkring parken ska fyra nya områden växa fram. Dessa områden tillsammans med parken benämns som de fem byggstenarna i planeringen och är utpekade på kartan med namnen Parklandschaft Tempelhof, Tempelhofer Forum THF, Stadtquartier Tempelhof, Columbia-Quartier och Stadtquartier Neukölln. Tempelhofer Forum utgörs av den gamla terminalhallen och här planeras främst arbetsplatser, i de övriga områdena ska bebyggelsen utgöras av såväl arbetsplatser som bostäder.

I torsdags togs beslut om vinnande förslagen i tävlingen angående området Colombia-quartier som pågått sedan december 2008. Syftet med tävlingen var att lyfta fram idéer hur den kommande parken kan kopplas samman med stadsbebyggelsen i de omkring liggande stadsdelarna Tempelhof, Kreuzberg och Neukölln. De vinnande förslagen utgörs av tre olika samarbeten mellan arkitektbyråer och landskapsarkitekter; Graft Architekten / Büro Kiefer Landschaftsarchitektur, Urban essences Architektur / Lützow 7 Landschaftsarchitektur och chora architecture /gross.max Landschaftsarchitektur.

Graft/Kiefer vill bygga ett block av bebyggelse som ska sträcka sig utmed fältets norra del, mellan terminalbyggnaden ända bort till stadsdelen Neukölln. På så sätt ska Tempelhoffältet kopplas samman med stadsdelen Kreuzberg och den nya bebyggelsen ska skapa en “stadsterass” mot det öppna fältet. Förslaget från Urban Essences/Lützow 7 fick mycket kritik för sin bebyggelse i den närliggande parken Volkspark Hasenheide och framförallt på den Garnisionskyrkogård som finns inom området. Däremot mottogs deras förslag att göra den hårt trafikerade vägen Columbiadamm som går längs parken, till en stadsgata. Förslaget från chora/gross.max skiljer sig från de två övriga genom att de inte vill föreslå några fasta trafiklösningar eller byggnadsförslag. Istället framhåller de vikten av hur området ska planeras för en framtida hushållning av råvaror, en planering inriktad på ekologisk hållbarhet. Fler bilder på de vinnande förslagen finns här.

De tre vinnande bidragen är ett första steg i planeringen och tävlingen ska ses som en idéverkstad där förslagen ska bearbetas till ett kommande mer konkret förslag. Frågan som ställs i tidningar under fredagen är hur Berlin, med sin extrem dåliga ekonomi, ska få råd att genomföra alla goda idéer och visioner. I juni kommer förslagen att ställas ut för allmän beskådning och UDPF kommer självklart att fortsätta bevakningen.

I början av mars i år rasade stadsarkivet i Köln och medförde att två män miste livet men också att en stor samling kulturhistoria gick åt spillror. Där fanns dokument som i vissa fall var flera tusen år gamla och ovärderliga källor för historiker så väl som samtidsforskare. Troligen orsakades raset av det stundande tunnelbanebygget i närheten och att hänsyn inte togs till de rådande vattenförhållandena på platsen. Redan ett halvår innan raset kom signaler om problem med ett allt för högt grundvattenstånd inom området, information som skulle kunnat förhindra det kommande raset. Händelsen har självklart skapat debatt kring trafikplaneringen runt om i Tyskland. I Berlin planeras just nu en utbyggnad av U-bahn linjen 5 som ska förlängas från Alexanderplatz till stationen Hauptbahnhof. Fyra nya stationer är planerade att byggas längs med den knappa två kilometer långa linjen och kommer passera under det historiska området kring gatan Unter den Linden. Gatans historia går tillbaka ända till 1500-talet men det var under 1700-talet som den kom att bli stadens stora paradstråk. Runt omkring finns några av Berlins mest kända byggnader såsom Roten Rathaus, Neue Wach, Humboldtuniversitet, Statsbiblioteket samt Brandenburger Tor. U5-linjen kommer att kopplas samman med den redan påbörjade U55 och fortsätta under Regeringskvarteren vidare mot Hauptbahnhof. På detta sätt ska stadens östliga stadsdelar knytas sammans med väst, en idé som lades fram så tidigt som 1919 men inte kunnat fullföljas förrän nu. Liksom i Köln finns det problem med ett högt grundvattenstånd, men också att marken till stor del består av lös sandjord. Frågan som nu ställs är, hur planeringen ska kunna garantera ett en liknande händelse som skedde i Köln inte sker i Berlin.

I Stockholm på börjades nyligen ett liknande tunnelbygge, nämligen Citybanan. Tunneln ska underlätta tågtrafiken på den hårt trafikerade centralbron och kommer gå under stadens mest centrala delar. En av svårigheterna med bygget är, liksom i Köln, grundvattnets nivå men nyligen gav Miljödomstolen Banverket rätt att leda bort det vatten som läcker in i tunnelbygget. Samtidigt publicerade även Banverket i veckan en artikel på sin hemsida där de framhåller vikten av att noggrant undersöka Stockholms mark och vattenförhållanden såväl innan bygget som under tidens gång. Något som även tas upp är hur bygget ska undvika allt för höga bullernivåer. När Dagens nyheter någon dag senare skriver om hur fönster spräckts troligen på grund av spängningar vid bygget får man hoppas att Banverket håller sina löften och noga följer upp händelsen. Citybanan kommer bli en viktig del av Stockholms och regionens utveckling och underlätta en rörlighet med den ökad tågtrafik. Viktigt är dock självklart att detta sker med respekt för rådande naturförhållanden och omgivning.