Att det skulle bli en kostsam historia är ingen tvekan om men politikerna måste fråga sig vad som är värt att investera i eller inte, något som YIMBY diskuterar i ett inlägg kring detta förslag. Vad är långsiktigt mest hållbart för Stor-Stockholm? Men framförallt så handlar det om kapacitet och tillgänglighet. I andra storstäder finns flera bra exempel på hur kollektivtrafiken kan samordnas och knytas samman med så kallade ringlinjer. London är ett sådant, vilket Stockholms Handelskammare tar fasta på sin rapport Framtidens kollektivtrafik.

Den gula tunnelbanelinjen i mitten av kartan som går runt är en ihopknytande linje med det passande namnet Circle line. En topologisk karta säger inte allt men de flesta vet att London är en mycket större stad än Stockholm och därför har de också ett extremt extensivt tunnelbanesystem. Men precis som i Stockholm, så är vattnet en fysisk barriär i London. Themsen går rätt igenom staden (den ljusblåa stora linjen som sträcker sig från sida till sida) och många av dem som bor söder om floden är missnöjda med att tunnelbaneförbindelserna inte är lika utbredda. Som jag har förstått det så skulle staden vilja utveckla och binda samman systemet mer men det är väldigt svårt, då marken söderut är väldigt porös och de geologiska förutsättningarna sätter stopp för detta önsketänkande. I Stockholms fall så borde åtminstone den föreslagna ringlinjen utredas, och det tycker flera med mig. För att skänka debatten lite perspektiv så illustreras Singapores tunnelbanesystem.

Landet, som till största del består av en stad, ligger också på öar och här bor omkring fyra miljoner invånare. Här konstrueras för tillfället något som kan liknas vid en tunnelbanering och den knyter samman alla linjer. I Stockholm borde vi följa samma exempel anser UDPF. Vad tycker du?

Note: There is a poll embedded within this post, please visit the site to participate in this post's poll.

%%wpcs-Trafikplanering%%

Den urbana strukturen kommer att vara av miljöanpassad, med hållbara tekniska lösningar. Överhuvudtaget kommer olika funktioner att integreras, och bebyggelsen kommer att vara varierad. Vikten av att en stad inte sektoriseras kan inte nog betonas och vid all exploatering måste detta beaktas. Allmänna öppna utrymmen satsas det oerhört på och det värnas om det offentliga urbana rummet. Med bland annat 10 nya parker och torg vill man inspirera och inbjuda till kreativitet. Hur väl detta så kallade brown-field området verkligen kommer att formas efter planerna och visionerna, kräver såklart att stadsdelen hålls vid liv alla timmar på dygnet med olika typer av kreation, kultur och konst. Några av samhällsplanerarna för King’s Cross belyser detta och en mångfald av verksamheter eftersträvas. I flera hus ska möjlighet för butiker, restauranger, barer, föreningar, och så vidare ges.

Sist men inte minst så är King’s Cross en av Storbritanniens största trafikknutpunkter, med sina karakteristiska lokstallar. Tåg utgår till delar av Europa och här erbjuds kollektiva pendelmöjligheter till tre av Londons flygplatser. Stationen är det största överlappande tunnelbanestoppet i hela London och detta kommer nu att kompletteras med ännu fler busslinjer. I december 2009 så kommer snabbtåg att gå till vissa orter långt utanför storstaden.

Urban utveckling är en ständigt föränderlig process där nya områden införlivas eller gamla områden återanvänds. Behovet av förändring ökar allteftersom fler människor väljer att flytta till städer, och i synnerhet storstäder. Lösningarna ser olika ut från land till land, likaså planeringens förutsättningar men det ställer krav på de som styr. Hänsyn måste även tas till lokala kunskaper och människors olika villkor.

Om du är intresserad av att veta mer eller vill följa med i utvecklingen av King’s Cross Central så kan du besöka King’s Cross hemsida eller Constructions News at King’s Cross.