En liten film om slussens framtid. För mer information klicka här eller besök utställningen om slussens framtid mellan den 3 maj och den 19 juni på Peter Myndes Backe 3.

Öppettider
Mån-fre: 12.00 – 18.00 (torsdagar kvällsöppet till 20.00)
Lör-sön: 12.00 – 16.00
Obs! Stängt 2, 4, 5 och 6 juni.

Olika representanter från föreningar och politiska utskott kom för att diskutera och debattera om frågor gällande ungas boendesituation. Debatten påminde om det man har hört tidigare, intresseorganisationer visar på problemen för unga att hitta bostad och politiker och byggherrar försvarar sig med att säga att det är många andra infrastrukturprojekt som pågår just nu och att allmänheten är för negativa till nybyggnationer. Idéer och lösningar presenteras, men när det handlar implementering och vem som ska stå för kostnaden var som vanligt oklart vid slutet av diskussionen.

Vi på UDPF tycker att unga är en viktig och stor grupp i dessa frågor men de står långt ifrån ensamma inför denna situation. Som vi tidigare har debatterat på bland annat Newsmill så finns det flera berörda grupper i samhället med stora svårigheter att säkra en bostad. Ensamstående, låginkomsttagare och personer som är nyanlända till Sverige är några exempel på grupper som är extra utsatta på dagens bostadsmarknad. Viktigt när man ser till dessa grupper är dock att de inte är homogena, grupperna representeras av en mängd olika individer med olika preferenser och möjligheter. Det är därför viktigt, tror vi på UDPF, att skapa en levande och öppen samhällsdebatt där så många som möjligt kan komma till tals.

Ekonomiska aspekter och politiska beslut är det som är avgörande när det gäller bostadsfrågan. Därför måste ansvaret utkrävas av politikerna, det är dem som har möjlighet att påverka bostadsmarknaden i den ena eller andra riktningen. Politiker borde också ställa högre krav på aktörerna i byggbranschen. Att skapa långsiktiga förändringar istället för prestigebaserade beslut är nödvändigt för en fungerande bostadspolitik. Bostadsbristen i storstäderna är uppenbar, den stora lösningen är att bygga fler bostäder. Så börja nu!

I dagens blogginlägg på Newsmill skrev jag om en inkluderande stadsutveckling. Där tipsade jag om denna bok. Tänkte således göra det på vår hemsida också. Här kommer därför ett litet boktips som berör stadsplanering. I antologin Bor vi i samma stad? kan man läsa om stadsliv i Sverige och andra delar av Europa. Här framhålls betydelsen av rättvisa och mångfald inom och mellan städer, något jag tror blir allt viktigare inom stadsplanering. Mycket nöje!

Nyss hemkommen från Berlin efter en termin av funderingar kring planering, bebyggelse och stadsutveckling är det just detta som återkommer. Berlins stadsrum skapar en dynamik. Blandning av olika typer av bebyggelse, gammal och nytt, toppmodernt och förfall. Staden har på grund av sin historia många oexploaterade platser som idag används för att skapa något nytt. Det kan röra sig om hur stadens invånare själva vidareutvecklar det urbana rummet men också hur ny bebyggelse verkligen får sticka ut och gärna placerar bredvid ett äldre hus. Det skapar kontraster och det är också så Berlin ofta beskrivs, som kontrasternas stad! Berlinarna tycker också om att skryta om sin moderna inställning till arkitektur. Det får gärna vara ”världskändisar” som får de stora arkitekturuppdragen, allt för att sätta staden på kartan. Och visst har de en bra grund att bygga på; arktitekter såsom Mies van der Rohe, Schinkler, Gropius, och Le Corbusier finns alla representerade.

Ett av de senaste tillskotten är Neues Museum på Museum Insel som kommer att återöppna nu i dagarna efter 50 år av förfall. Museet är byggt mellan åren 1843 till 1855 efter ritningar av Stüler och blev under andra världskriget mycket skadat. Framtill slutet av 90-talet har byggnaden stått tomt och i många fall tog naturen över, rummen utvecklades till pittoreska småträdgårdar med hängväxter och andra buskar och träd. På senare år har museet genomgått en uppbyggnad genom arkitekten David Copperfield. Resultatet blev en blandning mellan det gamla och något nytt. Det som fanns kvar och kunde bevaras gjordes men delar som hade förfallit för mycket fick ett nytt modernare utseende. För att byggnaden ändå skulle ha en sammanhållande känsla bevarades de klassiska elementen exempelvis fönsterordningen. Återuppbyggnaden av museet har lett till en debatt och bevarande och vidareutveckling. Borde man inte ha återuppbyggt det såsom det såg ut tidigare? Och svaret är självklart en smakfråga men Das Neue Museum kan ändå ses som en del av den blandade stad som Berlin ändå är. Ett hus som speglar kontraster just som staden i stort också gör.